"Döm oss inte till ensamhet mitt i vår gemenskap.
Låt oss finna gemenskap i ensamheten".
Dom Helder Camara
Blåtimmen möter vi mellan solens nedgång och nattens inträndande. Det sägs att bland sjömännen ansågs blåtimmen infalla när det var så ljust att de inte såg andra fartygs lanternor och såg pass mörkt att de inte såg dess skrov.
Vissa människor sägs vara tapetblommor de finns där men ingen lägger märke till medan ytterligare andra är clowner deras sanna jag gömmer sig i centrum av uppmärksamheten. Kanske finns det ytterligare andra människor som seglar i blåtimmen, det kommer och går lika snabbt som de kom och ingen har ens märkt det.
Nu må natten vara kort och det aldrig blir riktigt, riktigt mörkt. Må sommarnattens ljus hjälpa oss att se och upptäcka oss själva och varandra som de människor vi är skapta att vara. Må vi utifrån det finna en öppen och tillåtande gemenskap som andas acceptans för alla våra olikheter.
2 kommentarer:
Vilken fin text och stort, stort tack för ditt inlägg på min blogg idag. Det värmer och ligger som bomull runt mitt hjärta just nu. Varmaste kramen
Så härliga moln och en fin text därtill.
Skicka en kommentar