torsdag 5 november 2009

365 foton 2009 - Nr 292 Ensam

"Ensamhet
Det e när du inget vet
Om hur andra e och vad dom känner
Du fäller en tår
Tror att ingen förstår
O glömmer att söka dina vänner"
(Peps Persson)

Ibland känns det bara som så att jag är ensamast i hela världen. Det känns som att alla människor runt omkring mig har någon att gå hem till varje dag, någon att dela sin glädje, med någon att dela sin sorg med, någon att bara finnas tillsammans med, någon som är viktig för en och som är viktig för en själv. När de tankarna drabbar är känslan av ensamhet som störst för vem bryr sig om mig? När dagarna går och ingen kommer och hälsar på, än mindre ringer på telefon. Ja, då växer känslan av ensamhet sig stor.

Ensamheten kan också vara ljuvlig när man själv väljer den. Efter en hektisk dag på jobbet och bara få rå sig själv. Eller när man får några timmars paus från livet från ansvar, familj, jobb och bara får gå ut i skogen, ta den där koppen kaffe eller te och tänka en stund. Ja, då är det gott att vara ensam.

Det som är smärtsamt för någon är dyrbart och efterlängtat för en annan. Allt beror helt på vilket sammanhang man befinner sig. En balans av allt är väl det bästa. Jag önskar att alla fick känna sig saknad och efterlängtad, sakna och längta, känna ensamhet och gemenskap
tillhörighet. Allt hjälper oss att uppskatta det vi har och gör oss mer hela. Men jag önskar ingen känslan av den isande kalla ensamheten så djup att de känner utanförskap.

Ibland räcker det med att öppna ögonen och så upptäcker man oväntat att runt omkring mig finns människor som bryr sig, som älskar mig, som är glad att jag finns. Din livlina ut ur ensamheten "Ring en vän", du får använda den om och om igen.

Livlinan fungerar åt andra hållet också även om du inte blir helt ensam. Längtar du efter lugn och stillhet, en orsak att sitta ner och ta en kopp kaffe eller te i lugn och ro, tid till reflektion. Ring en ensam vän, där är lungt, där finns oftast tid och utrymme till samtal och reflektion och du får en paus från livet och din vän känner sig efterlängtad och behövd. Vi behöver varandra för att få perspektiv på tillvaron.

onsdag 4 november 2009

365 foton 2009 - Nr 11 Änglar eller djävlar

"I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv, som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.
'Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!'
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.
Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat för våra fönster
mot glädjen som var så unik.
Så dansa med änglarna, dansa mitt barn,
lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa med strängar av garn,
så länge du sångerna minns.
En dag skall du finna att alla är barn
i en större men kärare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek".
(Psalm 854, text Per Harling)

"När kommer änglarna?" frågar systerdottern varje gång vi går till kyrkan. Visst tror jag på änglarna och att de är ständigt närvarande och som skyddar oss men jag ser dem inte. Jag undrar vad ser hon som inte jag ser. Tänk att jag ska ha blivit så blind att jag inte ser allt längre.

Såg en film härom dagen "Opal dream" och i undertexten till filmtiteln står det "Vissa saker måste bli trodda på för att bli synliga". Vissa saker kan vi uppleva oerhört starkt och hur märkliga de än ter sig för omgivningen så är de sanna för en själv för upplevelsen kan ingen ta ifrån mig. Därför gör vi också klokast i att behålla vissa saker för oss själva eller möjligtvis dela det med några få. För delar vi det med fel person som inte kan bära det stora, i det vi sett och upplevt, kan vi snarare känna oss skändad på vår upplevelse.

Fast allra helst vill man dela sina upplevelse för det är så stort och får man inte dela känns det som att man spricker. Låt oss vara ödmjuka inför varandras möten med det heliga. Låt oss vara öppna för vår egna möten med det heliga.

Jag kan bara bejaka min systerdotters änglar och säga "Jag vet inte. De kommer nog snart".

söndag 1 november 2009

365 foton 2009 - Nr 218 Äventyr

"Att jobba 9 till 5 är livets nyckfulla dom
inte konstigt att jag nån gång bara känner mig tom.
Så när jag dyker efter hajar i en undre värld.
Inte gör det mig nånting om det är min sista färd.
Äventyr, jag gillar, Äventyr."
(Ur sången: Jag gillar äventyr. Text: Henrik Ekman)

Allt eller inget kan vara ett äventyr det beror helt på hur vi ser det. Det måste inte vara att dyka bland hajar eller hoppa bungyjump. Det kan vara att resa med Hurtigruten i Norges olika fjordar vilket jag fått mig rekommenderat fast i så fall får jag nog vänta till dess jag blir pensionär och har en massa tid över att fylla (inte för att jag träffat en pensionär som har särskilt mycket tid till övers).

Men det största äventyret och kanske det mest hisnande i många fall är nog resan i dig själv. Att dyka ner i sina egna avgrunds djup, att flyga högt upp bland molnen av drömmar, att hoppa rakt ut utan vare sig fallskärm eller bungyjump snöre runt fötterna och lita på att du som katten landar på fötterna. Det mina vänner är ett äventyr utan dess like ack så skrämmande och underbart efteråt.

365 foton 2009 - Nr 357 What´s inside?

"Take heart and know
that every answer you seek
lives inside of you"

Att lyssna till sitt hjärtas röst är inte alltid lätt. Många gånger krävs det mod att våga bekräfta den känsla som innerst inne i mig börjar göra sig hörd. Det är inte alltid som hjärtats röst är samstämmigt med förnuftets röst. Att då gå emot förnuftet och säga ja till det som verkar osannolikt, skrämmande och liknande kräver mod.

Varje gång jag låtit hjärtats röst tala och bli min egen vilja har jag fått frid i själen. Varje gång jag förnekat den har jag blivit olycklig och sorgsen för innerst inne vet jag att jag inte varit sann mot mig själv och mitt jag. Ibland tar det lång tid att acceptera och helt införliva det med mitt förstånd men erfarenheten säger att det alltid blivit bra.

Att lyssna mer till hjärtat än till förståndet är min ständiga kamp. Hjärtat segrar alltid till slut och det är min stora glädje. För då är jag mest sann, då är jag - Tova.

365 foton 2009 - Nr 100 Eld eller flammor

"Hoppet är den fågel som sjunger
innan det ljusnar medan det fortfarande är mörkt"

När jag vid 18-tiden kom körande mot den plats som jag kallar mitt hem hade mörkret för länge sedan lägrat sig. Några väglysen fanns inte just här och plötsligt ser jag små, små flammande lågor kanta min väg. Oj, vad har hänt här? Lågorna upphör inte och när vägen delar sig fortsätter lågorna åt båda riktningar men de glesnar lite efter den väg jag väljer köra. När jag så tar av in på byvägen så tätnar de igen med jämna mellanrum, som ett pärlband, så lyser dessa lågor upp min väg i mörkret för här har man valt att släcka ner all vägbelysning helt denna allhelgonakväll.

Jag vill minnas att jag hört berättas om detta, att kyrkan för ett par år sedan börjat tända marschaller genom byn just denna kväll. För att manifestera något men jag minns inte riktigt vad. Jag vet också att just då pågår en minnesgudstjänst för alla som under året har lämnat oss andra i sorg och saknad. Vi tänder ljus, ett hoppets ljus om liv efter detta liv, om liv och glädje för oss själva igen.

Jag åker genom byn en extra sväng bara för att se, det är magiskt. När jag närmar mig mitt hus, mitt hem, tar marschallerna slut men ljuset från fönstren tar över jag hittar den sista biten ändå.

Bilden i mitt inre växer fram. Hoppets låga kantar min väg och leder mig hem i mörkret. När jag kommer hem lyser det varmt i fönstren och ljuset välkomnar mig. Jag är hemma omsluten av ljus och värme! Även om det känns mörkt ibland finns det hopp, vägen leder hemåt följ bara de små ljusglimtarna så kommer du tillslut hem.

365 foton 2009 - Nr 82 Restaurang

"Alla djur utom människan,
vet att livets huvudsakliga mening
är att man ska njuta av det".
(Samuel Butler)

Att gå på restaurang innebär att någon annan ser till att maten blir lagad, att jag blir uppassad, att jag inte behöver ta hand om disken efteråt. Det enda jag behöver göra är att bestämma vad jag vill äta, äta och njuta.

En snabbmats restaurang? Fyra olika rätter finns på menyn - solrosfrön, talgbollar, hampafrön och äpplen.

Febril aktivitet och liv i trädgården trots att allt synes dött och tråkigt. Nu är det fåglarnas högsäsong att förgylla den. Jag kan sitta i timmar och bara titta på deras aktivitet vid fågelmatborden. Det är rogivande och ett gott sällskap vid frukostbordet.

Tänk så enkelt det kan vara att hitta njutfulla saker i tillvaron. Önskar det fanns mer tid att ta till vara dem att jag som fåglarna hade min försörjning tillgodosedd av någon annan ;). Fast jag tycker ju förståss att det är roligt att jobba också men ibland kanske jag behövde mer balans och prioritera livets verkliga mening - se fåglarnas aktivitet, umgås med vänner, skapa av lust och glädje och ...

Vad är njutbart och meningsfullt för dig?