"Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud, bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud,
Låt oss aldrig bli så stora, att vi inte ser de små,
larven som kryper och myran som stretar
och barn som lär sig gå, Nej!
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud,
bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud."
(Text: E Rundqvist)
Att vara barn måste vara som att ständigt vara på en upptäcksresa. Deras ständiga utveckling ger dem nya kunskaper och insikter. Jag älskar närvaron av dessa små människor för att få ta del av världen och livet genom deras ögon. Nu är jag ju redan innan fullt upptagen av att själv upptäcka, känna och dofta på världen men barnen ger mig ytterligare perspektiv. Må jag alltid få ha ett uppväxande släkte i min närhet, må jag alltid få behålla detta perspektiv att ständigt se alla under som sker i världen.
För mig är det en häftig tanke att ett frö kan rymma ett träd, att en människa kan bli till. Jag förundras att tankar kan bli ord som kan sägas och uttryckas. Jag förundras att andra kan ta till sig och förstå det jag vill förmedla. Livet är förunderligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar