"Rik är den vars nöjen kostar minst"
På den gamla goda tiden fick barnen leka med det som de själva kunde skapa. Kottdjur i skogen boendes i lagård lagd av pinnar märkvärdigare än så var det inte. Jag minns att även jag lekte med dem en som barn och på något sätt känns det sunt. För i skapandet fanns fantasin och i bristen på annat fanns det ändå saker att göra om man bara ville allt handlade om inställning.Jag undrar hur mycket fantasin uppmuntras idag. Får den utrymme? Lär man sig att ha tråkigt någon gång? I "tråkigheten" tror jag också ödmjukheten för det lilla föds. Jag får inte panik om det blir en paus i händelserna, om mobilen måste vara avstängd ett längre tag vad gör det? Jag kan må bra ändå och kanske bättre än tidigare.
En intressant upplevelse jag gjort är hur mobiltelefonen fått sån makt över unga människor idag. Avskärmad från omvärlden vänner och föräldrar kan inte kontakta mig. Jag kan inte lyssa på musik eller spela spel, jag kan inte roa mig. Hjälp! Panik! Vad ska jag göra?
Jag känner tacksamhet över att jag som barn trots allt fick lära mig ta ansvar. Vara tacksam för det lilla. Skapa min egen sysselsättning. Det har hjälpt mig att njuta av lugnet och tystnaden för att kunna återhämta mig utan stress, oro och ångest. Vilken rikedom jag funnit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar