"Än har det inte kommit en vår,då knoppar glömt att brista".
Det grönskar snabbt, det frodas bland blommor trädknoppar jag häpnar varje dag över hastigheten. Så är det med de norrländska vårarna först vårvinter och sedan vår med grönska. Jag njuter och faschineras varje år av det liv som ryms i detta lilla, lilla frö.
Såg igår "Horton hears a Ho" en intressant film ur många perspektiv. Där elefanten Horton hör ett rop på ett litet, litet korn och hur han blir idiot förklarad för detta. Ett korn kan ju inte prata. Nä, det är sant ett korn kan inte prata det är de små, små människorna på kornet som pratar. Men detta är ju också omöjligt den stackars Horton blir än mer idiotförklarad. Han säger vid något tillfälle något i stil med att det kanske är så att människorna på kornet inte är små utan det är dem själva som är väldigt stora.
Men Horton står fast vid det han tror och hör och ger sitt liv för att skydda dessa små människor som han hör. Parallellt hör borgmästaren Hortons svar på hans rop och måste övertyga alla människorna i staden att det finns något som är mycket större som de inte kan se och förstå men som skyddar dem från undergång.
Det ger perspektiv och jag är liten i min stora värld. Ett frö är litet men rymmer i sig något stort för mig så ogripbart. Jag kan bara bli ödmjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar