Massor av snö och kyla, så är vintrarna jag minns som barn. Vintrar jag älskade. Efter några år söderut med vintrar som inte är som dessa kan jag förstå varför en del människor avskyr vintern. Gråa, ruggiga, ibland snö i några decimeter med sjöar av vatten under till och med jag började avsky vintern. Numera är jag hemma i det norra delarna av vårt land och visst har det varit år med mer att önska av vintern. Men i år är barndomens vinter här över hela vårt land. Underbart och härligt, det är något speciellt, men så tycker jag ju egentligen om alla våra årstider. Vad rika vi ändå är med möjlighet till dessa årstidernas växlingar det gör att vi kan uppskatta var och en mer. Jag vill verkligen inte vara utan en enda av dem. Jag får glädjas åt alltings föränderlighet, jag får längta när jag tröttnat på det som är och känna återseendets glädje till det som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar