Som en skyddande vägg står den där, skogen. Den omsluter mig runt omkring på alla sidor. Det är alldeles stilla och tyst... möjligen hör jag bara skogens sus. Här kan jag vara utan masker och förbehåll. Jag kisar mot solen som värmer mitt ansikte, kylan biter lite i min kind. Det här gör mig levande!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skogen bjuder på både på så mycket.
Verkligen en lunga som behövs.
Skicka en kommentar