365 foton 2009 - Nr 11 Änglar eller djävlar

"I en värld full av kosmiska under

ser barnet det vi inte ser.

Ett löv, som en vindpust gjort sönder

blir en ängel som dansar och ler.
'Ser du änglarna, pappa, som dansar?

Hör vilken vacker musik!'

ropar barnet och spelar på harpan

med strängar av garn på en spik.
Men vi ser inte lekarnas mönster,

vi hör inte låtsasmusik.

Vi har bommat för våra fönster

mot glädjen som var så unik.
Så dansa med änglarna, dansa mitt barn,

lek medan lekarna finns.

Sjung till din harpa med strängar av garn,

så länge du sångerna minns.
En dag skall du finna att alla är barn

i en större men kärare lek,

där alla får dansa bland änglar och garn,

där ingen har tid med nåt svek".
(Psalm 854, text Per Harling)

"När kommer änglarna?" frågar systerdottern varje gång vi går till kyrkan. Visst tror jag på änglarna och att de är ständigt närvarande och som skyddar oss men jag ser dem inte. Jag undrar vad ser hon som inte jag ser. Tänk att jag ska ha blivit så blind att jag inte ser allt längre.

Såg en film härom dagen "Opal dream" och i undertexten till filmtiteln står det "Vissa saker måste bli trodda på för att bli synliga". Vissa saker kan vi uppleva oerhört starkt och hur märkliga de än ter sig för omgivningen så är de sanna för en själv för upplevelsen kan ingen ta ifrån mig. Därför gör vi också klokast i att behålla vissa saker för oss själva eller möjligtvis dela det med några få. För delar vi det med fel person som inte kan bära det stora, i det vi sett och upplevt, kan vi snarare känna oss skändad på vår upplevelse.

Fast allra helst vill man dela sina upplevelse för det är så stort och får man inte dela känns det som att man spricker. Låt oss vara ödmjuka inför varandras möten med det heliga. Låt oss vara öppna för vår egna möten med det heliga.

Jag kan bara bejaka min systerdotters änglar och säga "Jag vet inte. De kommer nog snart".