"Hoppet är den fågel som sjunger innan det ljusnar medan det fortfarande är mörkt"
När jag vid 18-tiden kom körande mot den plats som jag kallar mitt hem hade mörkret för länge sedan lägrat sig. Några väglysen fanns inte just här och plötsligt ser jag små, små flammande lågor kanta min väg. Oj, vad har hänt här? Lågorna upphör inte och när vägen delar sig fortsätter lågorna åt båda riktningar men de glesnar lite efter den väg jag väljer köra. När jag så tar av in på byvägen så tätnar de igen med jämna mellanrum, som ett pärlband, så lyser dessa lågor upp min väg i mörkret för här har man valt att släcka ner all vägbelysning helt denna allhelgonakväll.
Jag vill minnas att jag hört berättas om detta, att kyrkan för ett par år sedan börjat tända marschaller genom byn just denna kväll. För att manifestera något men jag minns inte riktigt vad. Jag vet också att just då pågår en minnesgudstjänst för alla som under året har lämnat oss andra i sorg och saknad. Vi tänder ljus, ett hoppets ljus om liv efter detta liv, om liv och glädje för oss själva igen.
Jag åker genom byn en extra sväng bara för att se, det är magiskt. När jag närmar mig mitt hus, mitt hem, tar marschallerna slut men ljuset från fönstren tar över jag hittar den sista biten ändå.
Bilden i mitt inre växer fram. Hoppets låga kantar min väg och leder mig hem i mörkret. När jag kommer hem lyser det varmt i fönstren och ljuset välkomnar mig. Jag är hemma omsluten av ljus och värme! Även om det känns mörkt ibland finns det hopp, vägen leder hemåt följ bara de små ljusglimtarna så kommer du tillslut hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar