Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,
och hon födde sin son, den förstfödde.
Hon lindade honom och lade honom i en krubba,
eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
(Luk 2:6-7)
Även jag passar på att föreviga min fina julkrubba, som jag förälskade mig i från första stund. Den är skrymmande men det tar jag så gärna. Det är med lite sorg i hjärtat som jag plockar ner den varje januari men dessto större glädje varje gång jag får plocka fram den och påminna mig om dess berättelse och budskap.
4 kommentarer:
En sådan krubba har jag funderat på länge, men ännu inte slagit till. SÅ vacker! Jag förstår att det tar emot att packa ner den!
Så varmt och ombonat det ser ut i stallet. :)
Vilken vacker krubba du har. Kan förstå att det är tråkigt att packa ner den förvaring i januari.
Väldigt fin krubba. Den ligger nog i sin låda och bara väntar på att få fira jul med dig igen.
Skicka en kommentar