"Gammal kärlek rostar aldrig".Det är underbart att se människor som länge har delat sitt liv med varandra och som fortfarande på ålderns höst håller lågan levande. Jag vet att alla dagar inte har varit en dans på rosor. Jag är övertygad att även de har mött motgångar, haft meningsskiljaktigheter, grälat och kämpat på. Denna vetskap gör att jag respekterar dem än mer. Tänk att de ändå har hållit ihop, lyckats hitta tillbaka och än en gång funnit kärlekens låga brinna starkare och kanske än klarare. Kanske är det så att så länge man vill älska någon så kan man älska dem och då hittar man alltid tillbaka. Om man inte vill ja, då vårdar man inte sin relation och då rostar allt och vittrar sönder. Det handlar inte bara om kärlek till en livskamrat, det är också kärlek till vänner, intressen, sitt jobb.
Jag vet att allt inte är så enkelt att livet är mer komplicerat än så. Men jag vill tro att jag kommer långt med en viljehandling, att så länge jag älskar så finns det en möjlighet.
2 kommentarer:
Vilken vacker rostig vajer och ögla. Jag är gillar dessa udda och slitna fotoobjekt. Slitet trä är också vackert. Dina ord är fina och verkligheten är viktig att inte blunda för. Du har kunskap och är ödmjuk. Fina egenskaper som du kommer långt med. /Margareta
Tack Margareta! De orden värmde.
Skicka en kommentar