"Oops, med ett leende!"(5-åriga systerdottern)
I sommar var jag barnvakt åt mina älskade systerdöttrar. När vi sitter i bilen (jag vet ännu inte vad som hände för de satt bak) hör jag stora tjejen säga "Oops, med ett leende!" Vilket underbart uttryck. Ibland händer det saker och vi kan inte annat än le åt eländet. Nu var det inget allvarligt som hände men ändå.
Härom veckan gick jag för att köpa pärlor till ännu ett par pulsvärmare och gick därifrån med alldeles för mycket garn som ska bli en kofta. Jag som för ett år sedan inte ens skulle tro mig själv att kunna sticka över huvudtaget. Bara för att en morgon överaska mig själv med att tänka att jag ska sticka ett par pulsvärmare. Jag håller mig forfarande till anonyma stickare, då jag inte riktigt vill erkänna att jag fallit för detta, och måste erkänna att jag ännu en gång har sjunkit ner i stickträsket och köpt ännu mera garn. Jag kan bara säga "Oops, med ett leende!" :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar