"Få ljud är så spännande som en knackning på dörren"Vi stänger våra dörrar mot omvärlden. I behov av ensamhet? I rädsla? I ...?
Tänker på att förr i tiden stod dörrarna öppna (även om de rent fysiskt var stängda). Då gick människorna hem till varandra, knackade på, öppnade och ropade hallå och klev in! Det var naturligt, man var välkommen, man delade en stycke liv. Man öppnade de inre dörrarna för varandra. Nu gömmer vi oss bakom våra inre dörrar och våra yttre. Men hur härligt är det inte när någon knackar på dörren och vill hälsa på, helt oväntat. Vart har den kulturen tagit vägen? Vad hindrar oss? Vad får oss att stänga in oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar