Så sällan vi talar om...

"Så ofta saker kommer i vägen

för allt som vi verkligen vill säga

till dem vilkas omtänksamma sätt vi värderar så...

Vi är tacksamma för de gånger de brytt sig om,

den tröst de råd de delat,

ändå, ibland är det svårt att låta dem få veta...

Men de kommer alltid vara en del

av allt som vi håller så nära i hjärtat,

för de betyder mer än ord någonsin kan säga".

"Det får mig att le varje gång jag tänker

på de goda stunder vi delat.

Och fastän jag inte alltid kan hitta

just de rätta orden

för att tala om hur mycket jag bryr mig om,

hoppas jag att du vet hur mycket

du alltid kommer att betyda för mig".

Dikter från ett kort

Allt för sällan talar vi om för varandra vad vi känner för varandra. Särskilt när man tycker om någon och kanske är det så att vi allt för ofta tar människor för givna. De har alltid funnits och kommer därför alltid att finnas. När plötsligt tillvaron rämnar och man får en tankeställare eller två. Vad gör jag av mitt liv? Hur vårdar jag relationen till dem jag har kär? Vet dem jag har kär att jag verkligen har dem kär? Det här inlägget är en hyllning till er som finns i mitt liv och som har betytt mycket för mig.

Pappa, bli frisk snart! Jag älskar dig!

Lillasyster, lillebror, bonussystrar och bonusmor! Jag älskar er också!

Alla mina vänner som jag när som helst kan ringa till och ni finns där för mig. Tack för att ni alla finns. Jag hoppas ni anar vad ni faktiskt har betytt för mig genom åren.