365 foton 2010 - Nr 259 Skog

Som en skyddande vägg står den där, skogen. Den omsluter mig runt omkring på alla sidor. Det är alldeles stilla och tyst... möjligen hör jag bara skogens sus. Här kan jag vara utan masker och förbehåll. Jag kisar mot solen som värmer mitt ansikte, kylan biter lite i min kind. Det här gör mig levande!

365 foton 2010 - Nr 267 Snöflinga

När jag var barn var jag med i en musikal i skolan. Min roll var en flicka som uppskattade de små sakerna i tillvaron. På kvällen gick hon ut i trädgården och tittade på stjärnorna som hon kallade för tusen skönor. I hennes värld var det änglarna som vattnade sina blommor för mycket när det regnade. Å, när det snöade hade de kuddkrig så dunen i kuddarna rök. Dessa snöflingar liknar mer dunen från änglarnas vingar det måste ha varit en härlig kosmisk lek.

365 foton 2010 - Nr 322 Under

Det här med perspektiv är intressant jag säger att bilden är underifrån. Ja, säger någon men flygplanet är ovanför dig. Allting kan ses utrifrån olika horisonter och ingenting är för den skull fel. Allting är sant och det är viktigt att minnas när vi ser på vår omgivning och människor vi möter. Vi tolkar allting utifrån det plats vi har intagit, om flyttar på oss ser vi ytterligare något annat och får förhoppningsvis en helare bild av tillvaron.

365 foton 2010 - Nr 276 Spår

I snön lämnar vi alla spår fordon, människor och djur, stora eller små spelar ingen roll.

365 foton 2010 - Nr 267 Vinter

Massor av snö och kyla, så är vintrarna jag minns som barn. Vintrar jag älskade. Efter några år söderut med vintrar som inte är som dessa kan jag förstå varför en del människor avskyr vintern. Gråa, ruggiga, ibland snö i några decimeter med sjöar av vatten under till och med jag började avsky vintern. Numera är jag hemma i det norra delarna av vårt land och visst har det varit år med mer att önska av vintern. Men i år är barndomens vinter här över hela vårt land. Underbart och härligt, det är något speciellt, men så tycker jag ju egentligen om alla våra årstider. Vad rika vi ändå är med möjlighet till dessa årstidernas växlingar det gör att vi kan uppskatta var och en mer. Jag vill verkligen inte vara utan en enda av dem. Jag får glädjas åt alltings föränderlighet, jag får längta när jag tröttnat på det som är och känna återseendets glädje till det som kommer.

365 foton 2010 - Är kärleken besvarad?

"När Rasmus säger "fura" istället för "fyra"

får man en känsla i bröstet. Kanske är det kärlek. Jag vet inte.

(Caroline 7 år, Ur: Gud som haver barnen kär har du någon ull.

Av: Mark Levengood och Unni Lindell)

Den obesvarade kärleken en bubblande känsla av längtan, glädje, värme och hopp i hjärat. Fast det är ack så skört, det krossas lätt och skärvorna skär sår i vårt inre men så är det väl med all kärlek oavsett om den är besvarad eller ej. Att våga älska någon kräver att vi vågar göra oss sårbara och öppna för någon annan, vågar göra sig genomskinlig för den andre. Det är också att våga se igenom den andre och älska det man ser.

365 foton 2010 - Nr 118 Höjd

Rösåsberget

Fick en hälsning i ett mail för någon vecka sedan. En utflyttad kvinna kunde en solig vinterdag i sitt inre se "sitt berg" ett berg som också är mitt berg. Det är något särskilt med det som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Är det för att dess utseende syns på avstånd och när jag ser det är jag "hemma"?
Är det hur det reflekterar solens ljus och en solig dag och gör det extra vackert?
Är det för att man från dess topp se en vidunderlig utsikt?

Här häckar visst en i dessa trakter ovanlig rovfågel (minns nu inte om det var fjällvråk eller pilgrimsfalk). Hit åker bergsklättrare för att klättra. Ett uppskattat berg av många.