Ur mitt perspektiv sett

365+1 foton 2012 Nr 355. Värmande (25/366)

2012-02-10T16:30:00.000+01:00

Kalla vinterdagar när temperaturen krupit under 20 strecket på termometern. Ja, då finns inget bättre än en värmande eld i kaminen. Minns dagen före julafton 2010 då jag hade 28 grader varmt framför kaminen och 18 i köket. Det var svårt att få sig att göra något vettigt den dagen om det inte gick att göra framför kaminen då. ;)

365+1 foton 2012 Nr 236. Radio (24/366)

2012-02-09T16:21:00.000+01:00

Vissa människor påstår att jag är anti mot teknik. Det grundar sig på att jag inte äger någon TV. Kanske också att det dröjde innan jag skaffade min första CD-spelare och min första mobiltelefon.

Lite lustigt att jag på jobbet kallas för den tekniska i arbetslaget. Jo, då jag är teknisk och jag har inget emot teknik alls. Däremot har jag valt att fylla mitt liv med andra saker. Prioriterat annorlunda under vissa tider. Dessutom tycker jag tekniska prylar många gånger är skrymmande och fula och ska de bara stå där så är det bäst för dem att de är diskreta. Jag låter hellre de vackra sakerna få ta den större platsen. När jag senast bytte ut min radio så fick det bli en liten diskret sak. Jag kanske inte äger en platt-TV men väl en platt-radio. ;)

365+1 foton 2012 Nr 149. Kvarn (23/366)

2012-02-08T15:55:00.000+01:00

Jag tror att den användes som mandelkvarn. I alla fall heter den Mandela.

365+1 foton 2012 Nr 308. Tavla (22/366)

2012-02-07T15:13:00.000+01:00

"Engagemang"

Konstnär: Ulf Söderlind

Elden har fått en stark symbol i mitt liv. Denna tavla är målad av en vän till mig med inspiration av den predikan biskop Tony Guldbrandzen höll när jag vigdes till diakon. Predikan utgick från texten om den brinnande busken som brann men inte brann upp. På samma sätt uppmanades jag och prästkandidaten att vi skulle brinna i våra liv. Vi skulle brinna i vår våra uppdrag för människor men inte av oss själva för då kommer vi att brinna upp. En viktig påminnelse för en person som engagerar sig helhjärtat i det hon verkligen går in för.

Inte mindre fasinerande blir elden som symbol då jag av min assistent och diakonvän får ett litet halssmycke med en eld på. Där hon helt utan att veta vilka texter som var aktuella den dagen gått och tänkt på just samma klokskap som hon ville skicka med mig denna dag.

Jag fick tavlan lite senare och numera hänger den i min hall som en ständig påminnelse varje dag: Att jag ska brinna men inte av mig själv. Jag får inte brinna upp.

365+1 foton 2012 Nr 307. Tapet (21/366)

2012-02-06T15:22:00.000+01:00

I mitt hus finns en massa ovanliga saker och förra ägaren som en gång bygde huset var visst en riktig pysselgubbe och målare. När jag flyttade in var det mycket brunt och stora medaljongtapeter på väggarna och jag är kanske inte riktigt den typen. Numera har tapterna allt eftersom bytts ut till vita väggar. Kan tyckas tråkigt men det öppnar upp för förändring med textilier och tavlor blir roligare att hänga upp även om jag tycker det är vackert med en tom vit vägg också, minimalist som jag är.

Däremot har jag bestämt mig för att tapterna i taket får sitta kvar. Jag har två små hallar där det sitter tapeter i taket och när jag fick vita väggar till dem så blev det ett rätt roligt inslag.

365+1 foton Nr 80. Förr i tiden (20/366)

2012-02-05T15:32:00.000+01:00

En gammal traditionell penna från Kina i nyutförande. Jag fick den i julklapp men saknar flytande bläck så jag har inte kunnat testa den ännu.

365+1 foton 2012 Nr 35. Detalj (19/366)

2012-02-04T15:39:00.000+01:00

När jag var barn bodde jag inte långt från det hus jag nu bor i. Jag tyckte alltid att det var rätt gulligt och tilltalades av det och inte trodde jag väl att det skulle bli mitt en dag. Ibland hände det att vi bjöds in till det lilla paret på fika, jag var också här och sålde både jultidningar och adventskalendrar. Det jag minns mest från huset var att de hade ett sopnedkast i köket. En helt klart udda detalj i en liten vanlig villa på landet.

365+1 foton 2012 Nr 23 Blå (18/366)

2012-02-03T15:46:00.000+01:00

Igår bröt solen igenom och skingrade molnen. Å, himlen visade sin blå färg.

365+1 foton 2012 Nr 6. Arrangerade (17/366)

2012-02-02T12:00:00.000+01:00

Så här har jag arrangerat bilden som jag använde gårdagens bakprojekt till. Det ska vara till en annons om Afternoon tea som vi ska ha på vårt jobb. Tanken är att vi ska samla in pengar till Svenska kyrkans internationella arbete. Hoppas det kommer falla väl ut och bli en trevlig mötesplats.

365+1 foton 2012 Nr 201. Nybakat (16/366)

2012-02-01T22:23:00.001+01:00

Fantastiskt uttråkad här hemma när jag är förkyld och utan röst. Samtidigt behövde jag fixa en bild till en annons på jobbet. Därför fick det bli lite småkakor, en mjuk kaka och scones (som tyvärr blev rätt misslyckad) men funkar att fota tror jag. Har ni några bra recept på scones? Skicka mig gärna era favoriter skulle behöva dem i slutet av februari.

365+1 foton 2012 Nr 203. Näsduk (15/366)

2012-01-29T23:55:00.002+01:00

"En liten tomtegubbe satt en gång
vid stugan sin uppå en tuva,
han tyckte dagen var så fasligt lång,
han satt och vände på sin luva.
Usch, han frös och han nös,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Usch, han frös och han nös
stackars gubben hade snuva".
(Text & musik: Felix Körling)

Åkte visst på en ny förkylning igen eller om det är julens förkylning som behagade att blomma upp igen då jag aldrig blivit 100% bra. Då är i alla fall näsdukar är en bra sak och det går åt många dagar som dessa.

365+1 foton 2012 Nr 71. Färdigjäst (14/366)

2012-01-28T22:43:00.000+01:00

Baka, baka liten kaka och skjuts in i ugnen.

Nåja, inga kakor utan färdigjäst matbröd som har hamnat i ugnen. Inget är väl som hembakt bröd. Mums! Dagens recept modifierades lite och fick 0,5 dl linfrön som tillägg och det blev en höjdare.

Grova frallor
Ingredienser
2 msk margarin
2 dl mjölk
25 g jäst = 1/2 paket
1 msk socker
2 krm salt
2 dl grahamsmjöl
3-3 1/2 dl rågsikt

Gör så här:
Blir ca 6 frallor.

1. Smält margarinet.
2. Häll i mjölken o värm den till 37grader(=fingervarmt)
3. Smula jästen i en skål. Häll mjölken över, blanda!
4. Tillsätt socker, salt, grahamsmjöl o rågsikt.
5. Arbeta degen tills den blir smidig o släpper skålen. Tillsätt mer rågsikt om det behövs.
6. Ställ degen att jäsa ca. 10min under bakduk.
7. Sätt ugnen på 250. Lägg bakplåts papper på en plåt.
8. Ta upp degen på mjölat bakbord arbeta den tills den är smidig o släpper bordet utan mjöl.
9. Rulla ut degen till en längd o dela den i ca. 6 bitar.
10. Forma dem o lägg dem på plåten.
11. Låt dem jäsa med bakduk över.
12. Grädda dem mitt i ugnen ca. 8min

Jag har lånat receptet från matklubben.se

365+1 foton 2012 Nr 207. Ordlek (13/366)

2012-01-26T19:00:00.000+01:00

Wordfeud nu som brädspel?

Det populära spelet wordfeud är vad jag förstår som aldrig spelat det en modern variant på den gamla trotjänaren Scrabble eller Alfapet vad man nu vill kalla det. Det har länge varit en favorit i detta hus och många tuffa omgångar har spelats det senaste året. Roligt värre och vad är det om inte annat än en lek med ord.

365+1 foton 2012 Nr 27. Brev (12/366)

2012-01-25T22:24:00.003+01:00

Finns det något mer spännande än ett oöppnat brev?

Numera ekar postlådan mest tom när jag har spärrat min adress hos både SPAR och NIX adresserat, å med "Ingen reklam tack" på brevlådan samt får de flesta fakturor direkt till min internet bank. Fast så här års drösar det in brev från olika myndigheter och banker som lämnar sina årsredovisningar.

Jag minns med saknad de långa handskrivna breven som jag skrev men också fick för många år sedan. Ett stycke historia som går om intet och ibland tänker jag att jag skulle vilja läsa mina gamla brev som jag skrivit. Vilka tankar var det som rörde sig i mitt huvud? Hur upplevde jag livet? En interaktiv dagbok på något sätt om man skulle läsa hela konversationen från båda håll. Jag har dock en plan att skriva ett brev till en vän i vårt avlånga land. Jag ser fram emot det... :)

365+1 foton 2012 Nr 119. I mitt fönster (11/366)

2012-01-15T23:32:00.000+01:00

"Är du dum som en åsna?"

"Är du dum som en åsna?" är ett smärtsamt uttryck att höra. Det har tydligen en historia från 1600-talet då ett av straffen i skolan var "Åsnestraffet".

Jag vill lyfta fram åsnan som ett fantastiskt djur, ja som en underbar förebild för oss. Oftast är det en förebild för oss som är diakoner men hur vi ska vara som människor kan vi lära oss mycket av ändå oavsett tro eller ej. Konstnärinnan Eva Spångberg har gjort denna åsna och också levt med åsnor och skrivit om dem som goda förebilder.

Sammanfattningsvis kan vi säga om åsnan följande:
Den är stark att bära andras bördor och har fötter som klarar att gå i eländig terräng utan att trampa fel. Har stora öron att lyssna med, men säger inte så mycket. Uthålliga, anspråkslösa bryr sig inte om vad eller vem den bär, postivt tjuriga och märkt med ett kors på ryggen som en påminnelse om den Kristusbärare den en gång var.
Alla goda egenskaper som oftast också får vara en bild för mitt uppdrag som diakon. Dessutom har åsnan ett annat märkligt sammanträffande i mitt liv men det tar jag inte här. Åsnan står i alla fall i mitt köksfönster och påminner mig varje dag om att vara som den.

Här kommer ett brev som jag fick i ett sammanhang:

Ett brev från åsnan

Jag är stark och har en bred rygg för att kunna hjälpa Dig att bära det som tynger Dig. Berätta så lyssnar jag med stora öron. Med dem kan jag höra även det som inte sägs med ord. Du behöver inte vara rädd att tala, jag kan vara tyst.

Du kanske tycker att jag har klumpiga hovar, och det är väl riktigt. Ändå är det så att jag kan trippa fram utan att trampa ned det ömtåliga jag möter på vägen. Jag måste gå försiktigt fram då jag banar nya vägar. Du kanske tycker att jag ser lite rolig ut med min trassliga man och lite slokande öron. När jag ser mig själv i någon vattensamling tycker jag nog också det. Då tänker jag på hur skönt det är att Gud älskar mig - jag duger som jag är. Det ger mig trygghet och jag kan skratta lite åt mig själv, våga göra bort mig ibland (även om jag också har en liten I-or i mig).

Precis som andra åsnor är jag envis. Ibland kan de uppgifter jag får verka omöjliga, en del kontakter är så tunga att fortsätta, ibland har jag idéer, som inte får något gensvar. Då behövs uthållighet. Jag försöker kämpa på. Även då det är tungt och motigt. Men ibland blir jag trött, och då sätter jag alla fyra hovarna i marken och är bara stilla. Det är bra för mig, och jag tror att det är bra för andra åsnor.

En gång för länge sedan fick en av mina släktingar bära mästaren på sin rygg. Från generation, till generation har sedan hans ord förts vidare. Jag är glad att få vara en av dem, som får bära evangeliet vidare till dem jag möter. Och jag är tacksam, att Herren varje dag ger mig kraft att göra det.

Din vän Åsnan

365+1 foton 2012 Nr 147. Krubba (10/366)

2012-01-14T12:06:00.000+01:00

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,

och hon födde sin son, den förstfödde.

Hon lindade honom och lade honom i en krubba,

eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

(Luk 2:6-7)

Även jag passar på att föreviga min fina julkrubba, som jag förälskade mig i från första stund. Den är skrymmande men det tar jag så gärna. Det är med lite sorg i hjärtat som jag plockar ner den varje januari men dessto större glädje varje gång jag får plocka fram den och påminna mig om dess berättelse och budskap.

365+1 foton 2012 Nr 56. Flytande (9/366)

2012-01-13T22:03:00.000+01:00

Att fasta innebär

en härlig inre rening av kroppen

som också påverkar humöret positivt

och hjälper kroppen att komma iform.

(På kartongen som flaskorna kom i)

Beslutade mig för att resna kroppen i hopp om mer energi och matlust sedan. Fastar några dagar och då enbart flytande föda.

365+1 foton 2012 Nr 346. Vinter (8/366)

2012-01-11T19:16:00.001+01:00

Hej mitt vinterland, nu är jag här
Nu biter frosten i min kind, ty kall är kvällen
Hej mitt vinterland, se månen där
Den lyser kyligt kring, på mörka himlapällen

Igår körde jag på en fantastiskt vacker, extra vintrig, vinterväg på väg hem till en vän. Det är sådana här stunder stjärnklara, lagom kalla kvällar och månen lyser som det sticker till i hjärtat av hänförelse inför det magnifika i vår värld. Då känner jag mig levande och lycklig. :)

365+1 foton 2012 Nr 204. Olydig (7/366)

2012-01-11T18:15:00.000+01:00

Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse

(En vän till mig)

Denna lilla varelse hade jag i åtanke till ett helt annat tema men det får kanske återkomma vid annat tillfälle. I jakten efter den bästa bilden så beslutar den sig för att göra något olydigt och sätta tassarna på bordet och snusa på ljuslyktan som står där.

365+1 foton 2012 Nr 358. Ängel (6/366)

2012-01-08T14:29:00.003+01:00

"Tänk om sången jag hörde var en viskning
från en ängel som vill mig väl.

Tänk om glädjen jag känner är ett avtryck
från en ängel som kramat om min själv"

(Okänd)

Av alla änglar som bor hos mig är denna min favorit. Den får komma fram till jul och glimmar vackert i ljuset från adventsljusstaken nedanför. Det är inte alltid man ser den då den kan bli osynlig beroende på ljus och bakgrund.

Är det inte så med änglar också vi ser dem inte förrän de kliver fram i ljuset. Eller så ser vi dem inte utan bara känner av deras närvaro som viskning eller en kram inombords.

365+1 foton 2012 Nr 7. Aska (5/366)

2012-01-07T19:18:00.001+01:00

“Askan är eldens barn.“

Afrikanskt ordspråk

Så här års eldas det en hel del när det är kallt och kyligt med många minusgrader ute. Fast det funkar ju lika bra när det är gråkallt och ruggigt ute också. Hur som helst så bildas det mängder med aska efter att man eldat några timmar. Härligt go värme blir det ju också. Men jag undrar finns det någon djupare betydelse bakom detta uttryck?

365+1 foton 2012 Nr 81 Fötter (4/366)

2012-01-06T22:02:00.000+01:00

"Dina fötter är en spegel av ditt sinne".

Jean Francois, pilgrim efter El Camino.

Till sommaren ska jag göra en vandring i Portugal och Spanien till en stad som heter Santiago de Compostela. Inför den vandringen finns en massa tankar och eftersom jag inte vet så mycket om vare sig leden eller Santiago de Compostela så har jag börjat blogga om den på Vandra med mig.

Idag hörde jag på ett tv klipp en man som hade en teori om att när du vandrar så är fötterna en spegel av ditt sinne. Jag kände att jag ville blogga om det och när jag gjorde det ville jag ha en bild. Tog bilden och tänkte, men vänta den kanske passar till min fotoutmaning också. Å, mycket riktigt fötter finns ju som tema.

365+1 foton 2012 Nr 185 Mossigt (3/366)

2012-01-04T21:02:00.000+01:00

Skönheten finns i betraktarens öga

och i mina är det, det enkla.

När jag tänker mossigt tänker jag något gammalt, bäst före datumet har passerat, det saknar värde. Men de mest värdefulla sakerna jag har i mitt liv är en liten åsna i lera för 10 kr som jag fann på en loppis och jag blev kär i på direkten. Det är en liten tovad filt, stor nog att värma halva min fot, och fungerar numera som duk men den är vacker i sin enkelhet. Å, orden jag fick när den överlämnades värmer hela mig. Sen har vi dessa bollar de är inte gamla, de är inte dyra de är gjorda av mossa, tidningspapper och sytråd. Sedan har de smyckats och i sin enkelthet är de så vackra tycker jag, årets finaste julpynt i mitt hus.

365+1 foton 2012 Nr 282 Spänning (2/366)

2012-01-04T20:56:00.000+01:00

Det är vackrast när det skymmer.

All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus

över jorden,

över markens hus

(Det är vackrast när det skymmer. Ur I stället för tro (1919) Pär Lagerkvist)

De var så vackra i det blå skymningsljuset de snöklädda ledningarna antagligen fyllda med el-spänning ;) som sträcker sig över jorden och in i våra hus, ger energi att värma och lysa upp våra liv när det skymmer.

365+1 foton 2012 Nr 232 På mitt kylskåp (1/366)

2012-01-02T17:30:00.000+01:00

"Om Gud hade ett kylskåp skulle mina teckningar hänga där".

(Okänd)

Det finns inte mycket på mitt kylskåp då jag tycker det ger ett rörigt intryck. Men där finns ett älskat barns teckning. En ständig påminnelse om hennes existens och den glädje hon ger mig.

365 foton 2010 - Nr 259 Skog

2010-02-21T14:31:00.003+01:00

Som en skyddande vägg står den där, skogen. Den omsluter mig runt omkring på alla sidor. Det är alldeles stilla och tyst... möjligen hör jag bara skogens sus. Här kan jag vara utan masker och förbehåll. Jag kisar mot solen som värmer mitt ansikte, kylan biter lite i min kind. Det här gör mig levande!

365 foton 2010 - Nr 267 Snöflinga

2010-02-21T14:14:00.003+01:00

När jag var barn var jag med i en musikal i skolan. Min roll var en flicka som uppskattade de små sakerna i tillvaron. På kvällen gick hon ut i trädgården och tittade på stjärnorna som hon kallade för tusen skönor. I hennes värld var det änglarna som vattnade sina blommor för mycket när det regnade. Å, när det snöade hade de kuddkrig så dunen i kuddarna rök. Dessa snöflingar liknar mer dunen från änglarnas vingar det måste ha varit en härlig kosmisk lek.

365 foton 2010 - Nr 322 Under

2010-02-21T13:58:00.003+01:00

Det här med perspektiv är intressant jag säger att bilden är underifrån. Ja, säger någon men flygplanet är ovanför dig. Allting kan ses utrifrån olika horisonter och ingenting är för den skull fel. Allting är sant och det är viktigt att minnas när vi ser på vår omgivning och människor vi möter. Vi tolkar allting utifrån det plats vi har intagit, om flyttar på oss ser vi ytterligare något annat och får förhoppningsvis en helare bild av tillvaron.

365 foton 2010 - Nr 276 Spår

2010-02-21T13:55:00.002+01:00

I snön lämnar vi alla spår fordon, människor och djur, stora eller små spelar ingen roll.

365 foton 2010 - Nr 267 Vinter

2010-02-21T13:00:00.003+01:00

Massor av snö och kyla, så är vintrarna jag minns som barn. Vintrar jag älskade. Efter några år söderut med vintrar som inte är som dessa kan jag förstå varför en del människor avskyr vintern. Gråa, ruggiga, ibland snö i några decimeter med sjöar av vatten under till och med jag började avsky vintern. Numera är jag hemma i det norra delarna av vårt land och visst har det varit år med mer att önska av vintern. Men i år är barndomens vinter här över hela vårt land. Underbart och härligt, det är något speciellt, men så tycker jag ju egentligen om alla våra årstider. Vad rika vi ändå är med möjlighet till dessa årstidernas växlingar det gör att vi kan uppskatta var och en mer. Jag vill verkligen inte vara utan en enda av dem. Jag får glädjas åt alltings föränderlighet, jag får längta när jag tröttnat på det som är och känna återseendets glädje till det som kommer.

365 foton 2010 - Är kärleken besvarad?

2010-02-21T12:06:00.006+01:00

"När Rasmus säger "fura" istället för "fyra"

får man en känsla i bröstet. Kanske är det kärlek. Jag vet inte.

(Caroline 7 år, Ur: Gud som haver barnen kär har du någon ull.

Av: Mark Levengood och Unni Lindell)

Den obesvarade kärleken en bubblande känsla av längtan, glädje, värme och hopp i hjärat. Fast det är ack så skört, det krossas lätt och skärvorna skär sår i vårt inre men så är det väl med all kärlek oavsett om den är besvarad eller ej. Att våga älska någon kräver att vi vågar göra oss sårbara och öppna för någon annan, vågar göra sig genomskinlig för den andre. Det är också att våga se igenom den andre och älska det man ser.

365 foton 2010 - Nr 118 Höjd

2010-02-21T11:39:00.005+01:00

Rösåsberget

Fick en hälsning i ett mail för någon vecka sedan. En utflyttad kvinna kunde en solig vinterdag i sitt inre se "sitt berg" ett berg som också är mitt berg. Det är något särskilt med det som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Är det för att dess utseende syns på avstånd och när jag ser det är jag "hemma"?
Är det hur det reflekterar solens ljus och en solig dag och gör det extra vackert?
Är det för att man från dess topp se en vidunderlig utsikt?

Här häckar visst en i dessa trakter ovanlig rovfågel (minns nu inte om det var fjällvråk eller pilgrimsfalk). Hit åker bergsklättrare för att klättra. Ett uppskattat berg av många.

365 foton 2010 - Nr 215 Par

2010-02-21T11:15:00.004+01:00

Sida vid sida slingrar sig järnvägsspåren genom världen. Självständig på ett sätt men evigt sammanbundna av sina syllar bildar de ett par. Beroende av varandra för att kunna utföra sitt uppdrag i världen. Det sägs att "ensam är stark" men två är starkare.

I bibeln skapades kvinnan för att det inte var gott för mannen att vara ensam. Jesus sände ut lärjungarna två och två för att ingen skulle vara ensam i sitt uppdrag det finns nog en pedagogisk tanke i det hela. Vi blir kreativare när vi får testa våra idéer mot någon annans. När den ena tröttnar på att gå har den andre energi att röja vägen och när denne tröttnar kan den andre gå före ett tag (cyklister gör väl så också i sina tävlingar). Är man två som ser på något så vidgas perspektiven fyra ögon och öron ser och hör mer än två. Det finns säkert fler argument för denna pedagogiska tanke att vi i alla sammanhang borde man vara minst två.

365 foton 2010 - Nr 189 Mässa

2010-02-21T10:55:00.002+01:00

"Närhet, ljus, och ingen utanför,

en fattig måltid, enkelt vin och bröd,

en kärleksfest med himmelskt överflöd.

Gud är en av oss vid detta bord".

(Svensk psalm 396:5)

Mässa ett ord som kan skapa många associationer Bokmässa, Hem och villamässa, Båtmässa, Trädgårdsmässa och så vidare. För mig är mässan delandet och mottagandet av bröd och vin i gudstjänsten i en kristen gemenskap. Det kanske kan vara förvirrande att samma ord används i så vitt skilda sammanhang men de har faktiskt något gemensamt. Att använda ordet mässa i samband med försäljning har uppkommit genom de stora marknader som under medeltiden hölls i samband med större kyrkliga högtider.

365 foton 2010 - Nr 124 Is

2010-02-21T10:39:00.004+01:00

Is skulpturer signerat naturen.

Tänk att ha tid och i sakta mak kunna promenera och upptäcka världen. Att ha tid för att verkligen se och upptäcka de små detaljerna som jag annars bara skulle ha passerat. Det finns många konstverk skapade av solen, vinden, regnet/vattnet/snön, kylan, värmen i en outtalad symbios som bara väntar på att upptäckas.

365 foton 2010 - Nr 55 Februari

2010-02-20T13:20:00.002+01:00

"Februari kommer sen".

Februari med fettisdag och semlor som inleder fastan. I den gamla traditionen skulle vi festa och äta upp oss rejält innan det var dags för fastetiden då vi skulle avstå från viss typ av mat och mat i överflöd. I de flesta religioner påbjuds fasta som ett tillfälle för rening och andlig förnyelse.

Idag kan vi tänka oss fasta på andra sätt än att avstå från mat. Det kan vara att avstå från TV-tittande, tidiningar, godis och sötsaker, alkohol, dator och surfande och liknande. Allt för att kunna vinna tid för Gud eller sina vänner och familj. Att avstå pengar till stöd och hjälp för fattiga.

I Svenska kyrkan har vi nu vår stora fastekampanj där fokus är "Rent vatten". Tillgången till rent vatten är livsavgörande för jordens och mänsklighetens framtid och kanske också en fredsfråga i framtiden. Vi behöver idag inte bekymra oss för den varan men på till exempel Haiti är behovet av rent vatten stort. Därför har jag startat en insamling där mitt mål är att med hjälp av andra samla in 3000:- och det skulle ge 36 000 människor tillgång till rent vatten i en vecka. Min insamling kallar jag "Min dröm om rent vatten till alla". Klicka på länken så kommer du direkt dit. Finns det något du fram till söndagen före påsk kan avstå från för att hjälpa en annan människa i nöd? Jag har tre hinkar att fylla hjälp mig att fylla dem.

365 foton 2010 - Nr 312 Tre

2010-01-29T23:34:00.002+01:00

Tre sågblad med sina vassatänder. Ger mig också associationer till stormigt hav. En bild är inte bara en bild den berättar så mycket mer. Vad jag ser, ser kanske inte du, vad du ser kanske någon annan inte ser de ser något annat. På så sätt för bilden oss iväg på tankarnas spännande vägar med känslor och minnen. Vad livet är spännande.

365 foton 2010 - Nr 80 Galler

2010-01-29T23:22:00.004+01:00

Ett snötäckt galler i väntan på våren? I väntan på hungriga gäster på utflykt. Gäster som ser fram emot den grillade korven att mätta sina tomma magar en skön och solig vårdag när fåglarna ger halls i träden och videkissarna anas under sina ännu slutna skal. En dag då livet känns extra gott på alla sätt.

365 foton 2010 - Nr 354 Väska/väskor

2010-01-29T23:07:00.002+01:00

Som så många gånger förr önskar jag att ting kunde tala berätta om allt de sett och hört. En trogen reskamrat är den gamla väskan. Berättar sin historia med sina märken från Högfjällshotell till destinationer i andra länder långt bort, vilka reseberättelser vi skulle få. Har den rest på stormiga hav, skidats över soliga fjäll? Har den gömt hemligheter bland smutsiga kläder? Vilka minnen har lagts ner för att tas hem och berätta sin historia. Väskan är med på alla våra äventyr samlar våra saker, våra liv och minnen. Allt bär den med sig.

365 foton 2010 - Nr 126 Januari

2010-01-29T22:23:00.002+01:00

"Januari börjar året"

Januari fylld av snö och kyla men också ett magiskt ljus. För visst är det något särskilt när ljuset kommer åter med en sådan fart att man nästan kan se det från dag till dag. Med ljuset kommer livet åter det ger hopp om ett år med nya möjligheter. Tänk om vi kunde behålla januariljusets inspiration hela detta nya år.

365 foton 2010 - Nr 327 Utmaning

2010-01-17T22:19:00.003+01:00

"Heart of Glass"

"Heart of Glass" är musikmässa om livets skörhet skriven av en ljudkonstnär. Om mässan skriver prästen: "Insikten att livet är skört och det beroende det skapat till Gud kräver av oss att vi öppnar våra ögon och ser livet för vad det är, med dess utmaningar och möjligheter. För bara den som vet att livet är skört lever varsamt. Jesus visste det, för han såg till människors hjärtan. Hjärtan där både svaghet och styrka bor – hjärtan av glas".

Att leva varsamt och våga lyssna till sitt eget hjärta är en utmaning för livet. Men för mig blev också utmaningen att fotografera detta hjärta av glas att göra det synligt det som så lätt kan bli osynligt i det stora.

365 foton 2010 - Nr 76 För evigt

2010-01-17T21:41:00.006+01:00

"Vad är en vänskap? Kan den förklaras?

Blicken som säger: - Vänner är vi.

Sällan vi talar, om vad vi känner.

Vi bara vet det, vet det.

Vänner vi skall förbli.

Kanske med åren, ses vi rätt sällan,

möts inte så ofta, skiljas igen.

Men när vi träffas, du är densamma.

Vi vet det båda, båda.

Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att,

du finns i världen,

att vi kan mötas och skiljas så,

helt utan fraser, självklart och enkelt.

Tänk att en sådan gåva man kan av livet få."

Mitt röda ljus brinner snart ut det räcker inte i en evighet men vad det symboliserar. Jag tänder det med varsamhet för ljuset påminner mig om den vän jag fick det av. Under tre veckor virvlade hon in i mitt liv och vänskap uppstod. Det är inte ofta vi ses men timtal har vi ägnat åt att i telefon samtala om livets storheter och de små, om glädje och sorg och det känns som jag kännt henne en livstid och inte bara ett par år.

Idag upptäckte jag att i den bortre kanten på ljuset så bildar stearinet ett hjärta. Sådan är hon min vän, brinnande och med ett stort hjärta. Hon bor visserligen för långt borta men i mitt hjärta är hon nära. För evigt sammanbunda av ett osynligt vänskapsband. För så är det, sanna vänner finns där för alltid, man vet var man har dem men det innebär inte att man alltid måste ses eller talas vid. Man bara vet det. Vänner vi ska förbli.

365 foton 2010 - Nr 297 Telefon

2010-01-06T22:32:00.004+01:00

"Ericsson taking you forward"

(I dokument på Ericssons hemsida)

Inte världens mest spännande bild men jag kunde inte låta bli att jämföra. En tidig telefon från L.M. Ericsson & CO. Ett företag som startade redan 1876.

Det var stort på den tiden att i en lite låda på väggen kunna kontakta telefonisten och säga vart man ville och blev kopplad och kunna prata men någon långt borta. Men det tog nog en stund om det var tvungen att kopplas via flera växlar och inte var det var mans egendom heller. Aldrig kunde de väl föreställa sig att telefonen skulle kunna stoppas i fickan och användas när helst det behövs. Bli var mans egendom ung som gammal och flera stycken i samma familj. Aldrig kunde de väl tro att man skulle kunna använda samma lilla manick att fotografera, skicka, surfa, spela spel, lyssna på musik i samma sak. Många av dessa saker fanns inte ens i begreppsvärlden...

Mycket har hänt och jag blir fascinerad varje gång jag möter människor som varit med om teknikens utveckling. Sensationerna med tvättmaskinen som inte ens kunde centrifugera. Postiljonen som gick med breven i bygden och överlämnade dem i handen på mottagaren detta till snabba mail som är framme hos mottagaren i nästan samma ögonblick som jag klickar på skicka.

En bonusbild på temat. Måste bara visa tekniken jämför den med de fina kretskort som finns i din mobil.

365 foton 2010 - Nr 88 Gott gottigott gott

2010-01-05T16:16:00.003+01:00

"Käka aldrig knäck,

om den komma från Barsebäck.

Godis é gott. Godis é gott."

En helt alldaglig karamell med papper på, men den är ovanligt god. För den är gjord på rättvisemärkta varor och det gör den extra god. Det finns ingen otäck bismak av barnahänder som inte får gå i skolan, oschyssta lönehörhållanden eller odemokratiska och otrygga arbetsvillkor eller varor köpta till underpris för att jag ska spara några korvören.

Mitt hjärta slår lite extra för rättvisemärkta produkter som bara växer i vårt land. Allt på grund av en film om kaffeproduktionen som jag såg för cirka 7 år sedan. Där en VD för ett ledande kaffebolag i Sverige med flackande blick inte kunde svara på journalistens frågor om de oschyssta villkoren inom kaffeindustrin. Samtidigt som han gav mig känslan att han tyckte det var rätt. Han gjorde mig så upprörd att det sedan fått mig att engagera mig i frågan för rättvisare förhållanden i världen. Han visade på sådan okunskap att jag kände att jag måste bara sprida den kunskapen. Jag skulle aldrig ställa upp och arbeta under dylika förhållanden varför ska jag då kräva att någon annan skulle göra det för min skull? Det lilla jag gör kanske inte förändrar hela världen men det hjälper till och den vetskapen gör att det känns lite extra gott gottigott gott i själen också.

365 foton 2010 - Nr 340 Vit

2010-01-03T19:41:00.003+01:00

Vit, ren och oskuldsfull.

Den vita färgen följer oss genom livet, från dopet till graven. Vitt är ljust och hoppfullt, den finns oftast med när vi har fest och glädje i livet. Vid högtider då vi ska vara extra fina.

Men det är lätt att smutsa vitt, lätt att det känns grått och solkigt. Precis som livet många gånger kan kännas grått och mörkt då är det gott att känna att det finns sätt att göra det vita vitt igen. Att livet kan återfå sin glädje och glans, sin vithet och renhet men kanske inte så oskuldsfullt längre för livets erfarenheter bär vi med oss. Men erfarenheterna kan vi göra till skimrande skatter till dyra värdefulla diamanter. Allt för ett liv i glädje.

365 foton 2010 - Nr 100 Gåva

2010-01-02T18:31:00.004+01:00

"Den vackraste gåvan är den

som man lagt tid och eftertanke bakom,

då visar man verkligen sin uppskattning".

(Allt om miljö angående medvetna julklappar)

Man kan få presenter många, vackra och dyra helt enkelt för att det passar sig så. Men så kan vi få gåvor små och onasenliga inte alltid så vackra men så mycket värdefullare för någon har verkligen tänkt på mig när den skapades eller köptes. En gåva som bara känns rätt och då spelar det ingen roll om den ges till en högtidsdag eller en vanlig vardag det är dess överraskningsvärde och tanke bakom som räknas mest.

Idag fick jag en gåva - en ängel med glorian på snedden, vingarna olika och den stod ensam vid sidan av alla "perfekta änglar" och inte alls lika dyr som alla andra. I mörket skulle den bara vara ett glasföremål bland andra föremål men med belysning stårlar den och skimrar lika vacker som någon annan.

"Den är inte perfekt precis som mig! När du ser den får den påminna dig om mig" sa givaren. Ja, det passar också mig perfekt att få en sådan ängel. För den påminner mig också om på vems sida jag ska stå. Den påmminer mig om vems perspektiv jag ska ha. Det är just dessa skadade varelser som står lite utanför som jag är satt att finnas hos och sprida hopp och glädje till. Å´, i ljuset från omgivningen så är dessa varelser minst lika vackra och underbara som någon annan. Om inte ännu vackrare!

Att sända ljus in i någons liv är nog den vackraste gåvan jag kan ge. Dyrbar för mottagaren men kostar inte mig särskilt mycket. Detta är en gåva värdefullare än alla presenter som finns.

365 foton 2010 - Nr 37 Börjar på T

2010-01-01T21:39:00.003+01:00

"Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken".

(Viktor Rydberg)

Termometer, temperatur, tio grader kallt - tre T på en gång.

När temperaturen sjunker på vinterhalvåret blir det oftast väldigt högt i tak. Mörkret gör oss trötta, sega och ibland deprimerade. Men hur levande kan vi inte också känna oss när vi byltat på oss varma kläder, kommit ut på en skön kvällspromenad där man ser månen och stjärnorna.

Fast det underlättar ju helt klart att bo på landet där det är mörkt på riktigt och inga lampor från gatlysen ger oss en tillvaro av fejakat ljus. Då kan man också uppleva fullmånens ljus som lyser upp på ett alldeles särskilt sätt. Ja, då kan man verkligen känna sig riktigt levande trots trötthet och håglöshet.

Gott nytt år

2010-01-01T19:01:00.002+01:00

Bilden som är tagen när festen är slut.

Ett år har gått och minnen läggs i minnenas arkiv - minnen av glädje, oro och sorg, uppfyllda drömmar och grusade förhoppningar, återfunna vänner och nya. Året knöts ihop som brukligt är i goda vänners gemenskap med mat och samtal, skål och gott nytt år, hej då vi ses igen!

Framför mig ligger oskrivna dagar, nya drömmar, nya förhoppningar, nya erfarenheter, nya möten... Fast så är det väl egentligen varje dag det som inte blev igår kanske händer idag eller imorgon, en möjlighet till glädje och till nya möten och upptäckter oavsett om det är ett årslut eller ej. Men ibland behövs dessa tillfällen som ger oss tillfälle till eftertanke, som ger oss anledning att ta ett avstamp mot framtiden.

Önskar alla bloggläsare ett gott nytt år! Önskar er det allra bästa och må era önskningar och drömmar bli verkliga.

365 foton 2009 - Nr 88 Ögon

2009-12-15T19:53:00.004+01:00

"Du vet aldrig hur du ser ut i andras ögon".

(George Herbert)

Ibland kommer det oväntat de där orden som människor tänker innerst inne som sällan uttrycks. Ord av uppskattning för den vi är. Vi överrumplas för inte kunde vi väl tro att människor tänker så om just lilla mig. Kan jag verkligen vara så betydelsefull?! Så lätt det är att förringa sig själv som person. Tycka att man inte är och ser ut för någonting.

Men människor som ser - de ser bakom, de ser igenom, de ser med sitt hjärta. De ser inte utseende. De ser inte fel. De ser allt det goda som finns inom oss. De ser vår strävan och vår vilja.

Det är sällan vi talar om vad vi ser för varandra. När vi väl får höra vad andra ser i oss vet vi inte hur vi ska hantera det. Slår det ifrån oss för inte kan väl jag... Men jag har lärt mig att "Tack" är ett bra ord. Ett tack från djupet av hjärtat hjälper orden att sjunka in i själen.

Från djupet av hjärtat till alla vänner: Tack för att ni hjälper mig att se mig själv som den jag är. Ni är vackra och underbara, jag hoppas att jag också kan hjälpa er att se er själva.

365 foton 2009 - Nr 292 Ensam

2009-11-05T13:55:00.003+01:00

"Ensamhet

Det e när du inget vet

Om hur andra e och vad dom känner

Du fäller en tår

Tror att ingen förstår

O glömmer att söka dina vänner"

(Peps Persson)

Ibland känns det bara som så att jag är ensamast i hela världen. Det känns som att alla människor runt omkring mig har någon att gå hem till varje dag, någon att dela sin glädje, med någon att dela sin sorg med, någon att bara finnas tillsammans med, någon som är viktig för en och som är viktig för en själv. När de tankarna drabbar är känslan av ensamhet som störst för vem bryr sig om mig? När dagarna går och ingen kommer och hälsar på, än mindre ringer på telefon. Ja, då växer känslan av ensamhet sig stor.

Ensamheten kan också vara ljuvlig när man själv väljer den. Efter en hektisk dag på jobbet och bara få rå sig själv. Eller när man får några timmars paus från livet från ansvar, familj, jobb och bara får gå ut i skogen, ta den där koppen kaffe eller te och tänka en stund. Ja, då är det gott att vara ensam.

Det som är smärtsamt för någon är dyrbart och efterlängtat för en annan. Allt beror helt på vilket sammanhang man befinner sig. En balans av allt är väl det bästa. Jag önskar att alla fick känna sig saknad och efterlängtad, sakna och längta, känna ensamhet och gemenskap
tillhörighet. Allt hjälper oss att uppskatta det vi har och gör oss mer hela. Men jag önskar ingen känslan av den isande kalla ensamheten så djup att de känner utanförskap.

Ibland räcker det med att öppna ögonen och så upptäcker man oväntat att runt omkring mig finns människor som bryr sig, som älskar mig, som är glad att jag finns. Din livlina ut ur ensamheten "Ring en vän", du får använda den om och om igen.

Livlinan fungerar åt andra hållet också även om du inte blir helt ensam. Längtar du efter lugn och stillhet, en orsak att sitta ner och ta en kopp kaffe eller te i lugn och ro, tid till reflektion. Ring en ensam vän, där är lungt, där finns oftast tid och utrymme till samtal och reflektion och du får en paus från livet och din vän känner sig efterlängtad och behövd. Vi behöver varandra för att få perspektiv på tillvaron.

365 foton 2009 - Nr 11 Änglar eller djävlar

2009-11-04T14:15:00.004+01:00

"I en värld full av kosmiska under

ser barnet det vi inte ser.

Ett löv, som en vindpust gjort sönder

blir en ängel som dansar och ler.
'Ser du änglarna, pappa, som dansar?

Hör vilken vacker musik!'

ropar barnet och spelar på harpan

med strängar av garn på en spik.
Men vi ser inte lekarnas mönster,

vi hör inte låtsasmusik.

Vi har bommat för våra fönster

mot glädjen som var så unik.
Så dansa med änglarna, dansa mitt barn,

lek medan lekarna finns.

Sjung till din harpa med strängar av garn,

så länge du sångerna minns.
En dag skall du finna att alla är barn

i en större men kärare lek,

där alla får dansa bland änglar och garn,

där ingen har tid med nåt svek".
(Psalm 854, text Per Harling)

"När kommer änglarna?" frågar systerdottern varje gång vi går till kyrkan. Visst tror jag på änglarna och att de är ständigt närvarande och som skyddar oss men jag ser dem inte. Jag undrar vad ser hon som inte jag ser. Tänk att jag ska ha blivit så blind att jag inte ser allt längre.

Såg en film härom dagen "Opal dream" och i undertexten till filmtiteln står det "Vissa saker måste bli trodda på för att bli synliga". Vissa saker kan vi uppleva oerhört starkt och hur märkliga de än ter sig för omgivningen så är de sanna för en själv för upplevelsen kan ingen ta ifrån mig. Därför gör vi också klokast i att behålla vissa saker för oss själva eller möjligtvis dela det med några få. För delar vi det med fel person som inte kan bära det stora, i det vi sett och upplevt, kan vi snarare känna oss skändad på vår upplevelse.

Fast allra helst vill man dela sina upplevelse för det är så stort och får man inte dela känns det som att man spricker. Låt oss vara ödmjuka inför varandras möten med det heliga. Låt oss vara öppna för vår egna möten med det heliga.

Jag kan bara bejaka min systerdotters änglar och säga "Jag vet inte. De kommer nog snart".

365 foton 2009 - Nr 218 Äventyr

2009-11-01T19:47:00.004+01:00

"Att jobba 9 till 5 är livets nyckfulla dom

inte konstigt att jag nån gång bara känner mig tom.

Så när jag dyker efter hajar i en undre värld.

Inte gör det mig nånting om det är min sista färd.

Äventyr, jag gillar, Äventyr."

(Ur sången: Jag gillar äventyr. Text: Henrik Ekman)

Allt eller inget kan vara ett äventyr det beror helt på hur vi ser det. Det måste inte vara att dyka bland hajar eller hoppa bungyjump. Det kan vara att resa med Hurtigruten i Norges olika fjordar vilket jag fått mig rekommenderat fast i så fall får jag nog vänta till dess jag blir pensionär och har en massa tid över att fylla (inte för att jag träffat en pensionär som har särskilt mycket tid till övers).

Men det största äventyret och kanske det mest hisnande i många fall är nog resan i dig själv. Att dyka ner i sina egna avgrunds djup, att flyga högt upp bland molnen av drömmar, att hoppa rakt ut utan vare sig fallskärm eller bungyjump snöre runt fötterna och lita på att du som katten landar på fötterna. Det mina vänner är ett äventyr utan dess like ack så skrämmande och underbart efteråt.

365 foton 2009 - Nr 357 What´s inside?

2009-11-01T14:20:00.003+01:00

"Take heart and know

that every answer you seek

lives inside of you"

Att lyssna till sitt hjärtas röst är inte alltid lätt. Många gånger krävs det mod att våga bekräfta den känsla som innerst inne i mig börjar göra sig hörd. Det är inte alltid som hjärtats röst är samstämmigt med förnuftets röst. Att då gå emot förnuftet och säga ja till det som verkar osannolikt, skrämmande och liknande kräver mod.

Varje gång jag låtit hjärtats röst tala och bli min egen vilja har jag fått frid i själen. Varje gång jag förnekat den har jag blivit olycklig och sorgsen för innerst inne vet jag att jag inte varit sann mot mig själv och mitt jag. Ibland tar det lång tid att acceptera och helt införliva det med mitt förstånd men erfarenheten säger att det alltid blivit bra.

Att lyssna mer till hjärtat än till förståndet är min ständiga kamp. Hjärtat segrar alltid till slut och det är min stora glädje. För då är jag mest sann, då är jag - Tova.

365 foton 2009 - Nr 100 Eld eller flammor

2009-11-01T13:37:00.003+01:00

"Hoppet är den fågel som sjunger

innan det ljusnar medan det fortfarande är mörkt"

När jag vid 18-tiden kom körande mot den plats som jag kallar mitt hem hade mörkret för länge sedan lägrat sig. Några väglysen fanns inte just här och plötsligt ser jag små, små flammande lågor kanta min väg. Oj, vad har hänt här? Lågorna upphör inte och när vägen delar sig fortsätter lågorna åt båda riktningar men de glesnar lite efter den väg jag väljer köra. När jag så tar av in på byvägen så tätnar de igen med jämna mellanrum, som ett pärlband, så lyser dessa lågor upp min väg i mörkret för här har man valt att släcka ner all vägbelysning helt denna allhelgonakväll.

Jag vill minnas att jag hört berättas om detta, att kyrkan för ett par år sedan börjat tända marschaller genom byn just denna kväll. För att manifestera något men jag minns inte riktigt vad. Jag vet också att just då pågår en minnesgudstjänst för alla som under året har lämnat oss andra i sorg och saknad. Vi tänder ljus, ett hoppets ljus om liv efter detta liv, om liv och glädje för oss själva igen.

Jag åker genom byn en extra sväng bara för att se, det är magiskt. När jag närmar mig mitt hus, mitt hem, tar marschallerna slut men ljuset från fönstren tar över jag hittar den sista biten ändå.

Bilden i mitt inre växer fram. Hoppets låga kantar min väg och leder mig hem i mörkret. När jag kommer hem lyser det varmt i fönstren och ljuset välkomnar mig. Jag är hemma omsluten av ljus och värme! Även om det känns mörkt ibland finns det hopp, vägen leder hemåt följ bara de små ljusglimtarna så kommer du tillslut hem.

365 foton 2009 - Nr 82 Restaurang

2009-11-01T13:06:00.004+01:00

"Alla djur utom människan,

vet att livets huvudsakliga mening

är att man ska njuta av det".

(Samuel Butler)

Att gå på restaurang innebär att någon annan ser till att maten blir lagad, att jag blir uppassad, att jag inte behöver ta hand om disken efteråt. Det enda jag behöver göra är att bestämma vad jag vill äta, äta och njuta.

En snabbmats restaurang? Fyra olika rätter finns på menyn - solrosfrön, talgbollar, hampafrön och äpplen.

Febril aktivitet och liv i trädgården trots att allt synes dött och tråkigt. Nu är det fåglarnas högsäsong att förgylla den. Jag kan sitta i timmar och bara titta på deras aktivitet vid fågelmatborden. Det är rogivande och ett gott sällskap vid frukostbordet.

Tänk så enkelt det kan vara att hitta njutfulla saker i tillvaron. Önskar det fanns mer tid att ta till vara dem att jag som fåglarna hade min försörjning tillgodosedd av någon annan ;). Fast jag tycker ju förståss att det är roligt att jobba också men ibland kanske jag behövde mer balans och prioritera livets verkliga mening - se fåglarnas aktivitet, umgås med vänner, skapa av lust och glädje och ...

Vad är njutbart och meningsfullt för dig?

365 foton 2009 - Nr 159 Inspiration

2009-10-26T22:44:00.006+01:00

"Det räcker inte med att äga begåvning,

det viktiga är att använda den rätt".

(René Descartes)

En blomsterinstallation av en handelsträdgård i stan vid vår Kulturnatt. I mitten ett vattenfall som först smyckades med fyra vita balkonglådor i plast på var sida och orangefärgade begonior i. Wow! vilken fantastisk installation det är ju så man häpnar och tappar hakan, ett under av kreativitet, inspirationen måste ha flödat över. Nej, tror inte det förutom att man häpnar och tappar hakan av andra anledningar.

Ljusen och höstlöven är dock vårt eget verk för att täcka en del av golvet som inte var allt för vackert och för stämningens skull förstås. Ibland räcker det med fantasi för att lyckas nå fram till ett önskat resultat. Ibland behöver man kunskap för att teoretiskt veta hur och varför men att omsätta den till praktik kräver fingertoppskänsla och fantasi.

365 foton 2009 - Nr 272 Säd eller frö

2009-10-18T22:26:00.005+02:00

Love is a seed that

you kan plant every day.

Water it with kindness

in all that you do and say.

Sprinkle it with joy and patience

and soon love will grow

from a tiny seed

to a heart full of love

in everyone you know.

En man vann ständigt pris för sin goda och fina majs. När han tillfrågades om sin hemlighet berättade han att han gav bort majs till sina grannar. Förvåningen var stor och då svarar han att om de odlar god majs så blir hans majs god om de odlar dålig majs kommer det att sprida sig till hans majs och gör den sämre.

Allt vi gör sprider sig som ringar på vatten och frön i vinden. Vi skördar det vi sår.

365 foton 2009 - Nr 47 Barndomsminne

2009-10-18T21:18:00.004+02:00

Du borde alltid ha

en vänlig blick till övers

för de små stationerna

där de stora tågen sällan stannar.

Säger de dig ingenting?

Påminner de inte om någon?

(Ur: Tusen skäl att leva. Av Dom Helder Camara)

Uppväxt bredvid (och ibland även på) järnvägen var det alltid lika spännande när vi på avstånd hörde tåget komma. I samma stund ljudet nådde våra öron upphörde vi mitt i leken och sprang och ställde oss på lagom avstånd för att göra två saker. 1) Vinka till lokföraren som alltid spanade efter oss barn också och vinkade glatt tillbaka. 2) Räkna vagnarna, hur långt skulle vi komma denna gång? För att sedan återgå till leken där den upphörde.

När jag tänker tillbaka vet jag inte varför vi räknande vagnarna det var bara så vi gjorde. Men kanske det viktigaste vi gjorde var att vinka till lokföraren ensam i sin kupé. Kanske visade förmedlade vi att han var väntad. Att vi med glädje vinkade kanske gav honom ett leende som gjorde hans dag. En liten station i livet, omärklig där aldrig något tåg stannat men ack så viktig. Å, visst var det viktigt för oss också att få vår vinkning besvarad. Det var nog högst ömsesidigt. Men så är det ju så att leendet du sänder ut kommer åter om så bara i ett flyktigt möte.

Nu bor jag åter vid samma järnväg och ibland har jag undrat. Var tog de vägen? Slutade de tillslut att titta efter oss barn som de på avstånd sett växa upp eller tittar de fortfarande efter oss för att se om vi möjligtvis står där en dag och vinkar igen. Många tåg har passerat och nya typer av tåg kör idag kanske också nya förare. Hur skulle de reagera om jag vinkade skulle de ens se mig? Skulle de ens titta åt mitt håll?

Vilka är mina små stationer där någon står och väntar på att just jag ska passera. Bara för att bli sedd, få sin vinkning bekräftad med en vinkning? Det känns bittert att inse att en del dagar ser jag mest rälsen. Medan jag andra dagar är mer närvarande och faktiskt ser allt som finns runtomkring. Jag hoppas att dessa är de dominerande.

365 foton 2009 - Nr 93 Mönster

2009-10-18T20:02:00.004+02:00

Vi går sammanvuxna genom livet.

Växta samman med vår barndom

våra minnen

våra skulder

våra älskade.

Händer lämnar avtryck

liksom ögon, tankar,

ord

och sötman från en andedräkt

eller bitterheten.

Ett smärtsamt flätverk

är vårt liv

slitet sönder här och var och brustet

men styckvis starkare i sina fästen

än någonsin vi anade.

En evig kretsgång är det

av möten

uppbrott

återkomster.

Det fordras kraft att vara människa,

kraft att våga älska.

Men ändå ska du veta,

att mitt i ängslans mörker

kan livet vända sig mot dig

och ge ett ljust och outgrundligt leende.

Jag vet inte vem som som skrivit dessa ord. Jag fann dem i en tidning för många år sedan och de har funnits kvar och just nu så beskriver de precis vad jag känner och hur jag tänker kring livet.

Jag är som varpen i trasmattan och i mig slås bitar av andra in, människor och erfarenheter vävs tätt, tätt samman och bildar vackra mönster. Vid vissa perioder är livet ljusare, andra gånger är det mörkare, ibland är det långt mellan färgerna men så återkommer de igen och fyller mig med liv och glädje. Efter ett år av mörka färger och färger som upphört, har också färger återkommit med än klarare kraft och helt nya spännande färger som än så länge är små inslag. Min önskan är alla ska fortsätta finnas där och tillsammans bilda det vackraste mönstret än någonsin. Jag ber om den kraften att våga tro, våga älska och vara den människa jag är tänkt att vara.

365 foton 2009 - Nr 278 Skuggor

2009-09-18T09:45:00.003+02:00

"Det är skillnad att vara belyst av gatlyktan eller solen.

Må solen kasta våra skuggor

det blir ett så mycket mer spännade ljus då."

Belysta av solen bildar bladen mönster mot husfasaden. Beroende från vilket håll ljuset kommer blir skuggbilderna antingen små och korta eller stora och långa. Om ljuskäglan eller föremålet flyttar sig förändras skuggbilden.

Vi är aldrig densamma utan ständigt föränderliga allting kommer an på hur det sammanhang vi just nu står i. Hur vi reagear på en given situation beror så mycket på hur vi mår just idag, vad som har hänt tidigare idag och kanske för flera år sedan, det kommer an på vilket hopp jag just nu bär på för framtiden. Det mönster av liv som jag skapar av det ljus som belyser mig är inget beständigt, imorgon befinner jag mig kanske i en annan position i förhållande till ljuset och då kan allting bli så mycket mer annorlunda.

Jag önskar dig inte evig natt där ditt enda ljus är gatlyktans fasta sken. Jag önskar dig sol i ditt liv, grynings och morgonljus, dagsljus och skymningsljus och vila i månens sken. Jag önskar att ditt liv ska fyllas av liv och glädje, kraft att orka de stunder solen går i moln och hopp att molnen snart ska dra förbi. Jag önskar dig, mig och oss alla ett spännande och dynamiskt liv där vi får kasta skuggor på varandra och tillsammans bilda ett vackert mönster till glädje för oss och andra.

365 foton 2009 - Nr 365 Tvätt

2009-09-11T22:44:00.004+02:00

Tänk vilken doft!

Parfymerade sköljmedel av alla slag kan aldrig slå doften av ren tvätt som torkats av vind och sol. Det är något särskilt med dé.

365 foton 2009 - Nr 114 Frukt för säsongen

2009-09-11T21:34:00.005+02:00

"Vem som helst kan räkna

antalet kärnor i ett äpple.
Bara Gud kan räkna antalet
äpplen i en kärna."
(Robert H Schuller)

Outgrundliga möjligheter ligger gömda i varje äpple. Tänk om vi människor vore äpplen fyllda av kärnor att sättas i näringsrik jord tänk så mycket gott dessa kärnor skulle kunna resultera i. Outgrundliga möjligheter ligger gömda i oss och en handling kan till synes verka ringa men få en avgörande betydelse för den som får skörda frukten av handlingen. Kanske kan denna lilla kärna så småningom resultera till tröst, glädje, mättnad för någon annan och om denna frukt får spridas vidare till nya marker och nya jordar kommer det växa upp nya goda frukter för ytterligare andra.

Såg i dag filmen "Skicka vidare" en genialisk tanke om hur man kan förändra världen och göra den lite bättre. Så länge godheten finns kan man förändra och skapa nya möjligheter. Det bästa "Tack!" jag kan ge någon är att hjälpa någon annan. Jag tycker om den tanken, den är enkel men ack så svår, vi vill ju oftast skörda och äta våra egna äpplen själv även om jag redan har fått min korg fylld av andras äpplen.

Outgrundliga ogrundlighet må jag våga sprida ut mina kärnor av min frukt för att bli till skörd och glädje för andra. Må jag vara med och öppna upp och skapa nya möjligheter.

365 foton 2009 - Nr 210 Oops!

2009-09-06T21:31:00.003+02:00

"Oops, med ett leende!"

(5-åriga systerdottern)

I sommar var jag barnvakt åt mina älskade systerdöttrar. När vi sitter i bilen (jag vet ännu inte vad som hände för de satt bak) hör jag stora tjejen säga "Oops, med ett leende!" Vilket underbart uttryck. Ibland händer det saker och vi kan inte annat än le åt eländet. Nu var det inget allvarligt som hände men ändå.

Härom veckan gick jag för att köpa pärlor till ännu ett par pulsvärmare och gick därifrån med alldeles för mycket garn som ska bli en kofta. Jag som för ett år sedan inte ens skulle tro mig själv att kunna sticka över huvudtaget. Bara för att en morgon överaska mig själv med att tänka att jag ska sticka ett par pulsvärmare. Jag håller mig forfarande till anonyma stickare, då jag inte riktigt vill erkänna att jag fallit för detta, och måste erkänna att jag ännu en gång har sjunkit ner i stickträsket och köpt ännu mera garn. Jag kan bara säga "Oops, med ett leende!" :)

365 foton 2009 - Nr 62 Dator

2009-09-06T21:06:00.002+02:00

"Du loggas ut"

Datorer ett välsignat hjälpmedel vi skapat dokument och kan enkelt redigera det hela. Den skapar kontakt med människor, hjälper mig hålla kontakt med vänner som är långt borta ett klick så kan jag se dem, prata med dem kommunicera med dem. Minns att jag som barn hur Hedvig hade en bildtelefon det var lustigt men nu kan vi med hjälp av webkameror se och prata med varandra för dagens barn är det inget konstigt bara naturligt. "Va! Har ni inte alltid kunnat det?" Kommer de förundrat säga i framtiden.

Lika mycket som det är välsignat kan det också skapa irritation och ilska när de krånglar och man inte vet hur man ska hantera dem. Det är nyckfulla maskiner och helt plötsligt är du utloggad och allt du har skapat är en minne blott om man inte varit noga med att göra säkerhetskopior.

I veckan har mitt liv blivit raderat och det är sorgligt och trist men jag kan inte bli arg bara gräma mig lite och lära mig av mina misstag. Eller misstag och misstag, rättare sagt ta mig i kragen och göra de där säkerhetskopiorna som jag så många gånger tänkt men aldrig kommit mig för. Redan nu har jag skaffat mig möjlighet till backup.

Ibland tänker jag att kanske finns det en mening med allt. Kanske är det så att detta ska ge mig möjlighet till att börja om på nytt. Känner mig lite tom och bestulen på mitt liv, men alla dessa minnen är bevarade i mitt hjärta och där kan inget radera dem. Nu börjar något nytt! Ett nytt år med nya möjligheter ett glädjefyllt år önskar jag mig. Jag loggar in igen...

365 foton 2009 - Nr 254 Röd

2009-08-27T22:50:00.004+02:00

"Den vackraste blomman är leendet".

Det finns människor som jag upplever som ständigt strålande glada. Som bär på ett leende på läpparna i de flesta situationer. Sådana människor blir man verkligen glad av att möta och så sprider sig lyckan genom kroppen och sitter i resten av dagen.

Dessutom är leendet så lurigt att man kan le till sig själv och att en känsla av välbehag sprider sig av bara den anledningen. Med ett leende på läpparna kan saker bli en aning lättare att bära.

Låt oss le! :)

365 foton 2009 - Nr 265 Rostig

2009-08-27T21:44:00.004+02:00

"Gammal kärlek rostar aldrig".

Det är underbart att se människor som länge har delat sitt liv med varandra och som fortfarande på ålderns höst håller lågan levande. Jag vet att alla dagar inte har varit en dans på rosor. Jag är övertygad att även de har mött motgångar, haft meningsskiljaktigheter, grälat och kämpat på. Denna vetskap gör att jag respekterar dem än mer. Tänk att de ändå har hållit ihop, lyckats hitta tillbaka och än en gång funnit kärlekens låga brinna starkare och kanske än klarare. Kanske är det så att så länge man vill älska någon så kan man älska dem och då hittar man alltid tillbaka. Om man inte vill ja, då vårdar man inte sin relation och då rostar allt och vittrar sönder. Det handlar inte bara om kärlek till en livskamrat, det är också kärlek till vänner, intressen, sitt jobb.

Jag vet att allt inte är så enkelt att livet är mer komplicerat än så. Men jag vill tro att jag kommer långt med en viljehandling, att så länge jag älskar så finns det en möjlighet.

365 foton 2009 - Nr 300 Trappor

2009-08-23T19:16:00.005+02:00

"Våga ta det första steget i tro.

Du behöver inte se hela trappan,

bara första steget".

(Martin Luther King)

Jag minns mitt besök i S:t Paul's Cathedral i London. Vi fick gratis gå in i galleriet om vi gick med en gång eftersom den snart skulle stänga. Jag förväntade mig en utställning av kyrksilver och gamla textilier. Jag hamnade i en trappa som gick runt, runt, runt och till slut öppnade sig en dörr som ledde in i kupolen. Wow, häftigt! Jag var inte besviken alls, där nere kunde jag se altaret.

När vi så skulle leta oss neråt kunde vi välja att fortsätta en bit uppåt, tja så långt kunde det väl ändå inte vara så vi gick upp. En smal stentrappa tog oss runt, runt, runt och så hamnade vi utomhus en vida syn över London. Kul!

Återigen skulle vi leta oss ner men än en gång stod valet att kunna gå uppåt. Har man nu snurrat sig runt uppåt i denna kyrka måste vi se var nästa trappa leder det kan väl inte vara så långt kvar nu. Trappan leder oss ganska snart till en enkelriktad gallertrappa i ett stort mörkt tornrum (behöver jag säga att den går runt, runt, runt...?). Vi kan varken se början eller slutet, jag ser här och nu och nästa steg och jag kan bara gå uppåt steg för steg med en svindlande känsla i magen. Till slut öppnar sig en dörr och ljuset strömmar emot mig. Jag är nu 100 meter över altaret som ser ut som en liten, liten prick där nere och snart kliver vi ut i friska luften och ser en magnifik utsikt över London. Saker som annars är stora är plötsligt väldigt, väldigt små.

Så är det väl med livet också att när jag tagit mig steg, för steg mot toppen av något ändrar världen perspektiv. Det som tidigare såg stort och oöverstigligt ut är plötsligt som en liten prick och ter sig ganska ringa. Tack och lov för nya perspektiv!

365 foton 2009 - Nr 79 Dörrar

2009-08-23T18:10:00.003+02:00

"Förlåtelse är att låsa upp dörren

för att släppa någon fri -

och inse att fången var du".

(Max Lucado)

Förlåtelse ett av de svåraste orden i världen tror jag. Det är svårt att säga/be om förlåtelse - det ger en känsla av nederlag att visa att man hade/gjorde fel. Det är svårt att förlåta - för rädslan finns kvar för att bönen om förlåtelse inte är ärligt menat, att det bara ger den andre access in till mitt liv igen för att än en gång kunna slå en till marken.

Att förlåta innebär det att allting blir som förr, ett ark vitt papper och så låtsas vi som om inget hänt vi fortsätter och går på. Det är nog detta som är det svåraste med att ge förlåtelse. Jag är en människa, i min kropp bor mina erfarenheter, mina minnen av det som sårat min själ djupt. Dessa är inristade som djupa blödande sår, de är svåra att bara läka eller radera ut.

Jag tror att förlåtelse är viktigt, för att de blödande såren ska läka men ärren kommer alltid finnas kvar. Man kommer alltid kunna se att pappret blivit grått av det skrivna och är det hårt skrivet så kommer man alltid kunna se vad som stod där även om det inte är lika tydligt. Att förlåta är att acceptera det som hände och inte fastna i bitterhet. Jag kan gå vidare fri i själen en erfarenhet rikare och inget behöver bli som förr, för nu är nu och inte då. Inget säger att en vän behöver bli en vän igen men båda kan gå vidare, fri.

Än svårare känns det att förlåta någon som inte vill be om förlåtelse. Den andre kanske inte ens kan det. För sin egen skull tror jag att man kan förlåta ändå för att slippa må dåligt över en oförrätt som skuggar resten av mitt liv. Ja, inte bara skuggar mitt liv den låser mig inne, tar ifrån mig livsglädjen. Nej, öppna dörren och släpp dig själv fri. Det är den främsta anledningen till att förlåta, att ge sig själv fri för att kunna gå de vägar som är dina. Resten får vi lägga i Guds händer som är fenomenal på att glömma oförrätter Tack och lov för det!

365 foton 2009 - Nr 258 Upprepande mönster

2009-08-23T17:32:00.002+02:00

"Om ting ändå kunde tala".

Ibland kan jag undra över sakers historia. Tänk ändå vilka spännade berättelser som de skulle kunna berätta. En gammal sängbotten skulle kunna berätta historier om de människor som de fått vagga till sömns. Vilka drömmar har den hört? Hur många tårar har den fått ta emot? Hur mycket glädje har den fått dela? Har det funnits kärlek ovänskap? Har det funnits tvåsamhet eller ensamhet?

Världen är full av historier som kunde berättas om tingen kunde tala men ibland är det kanske bäst att tingen tiger. För ibland får de kanske ta del av hemligheter, saker som mår bäst av att inte yppas för omvärldens nyfikna öron. Små guldklimpar som förlorar sin glans när de får ord och landar i fel öron, öron som saknar förstånd att se det stora i det lilla.

365 foton 2009 - Nr 332 Torn, Borg eller Fästning

2009-08-23T15:58:00.004+02:00

"Jag skulle så gärna vilja att det funnes en lysande fyr,

som blinkade rött och varna för farliga äventyr".

(Ur musikalen "Det måste finnas något mer..." Text: Bert Stålhammar)

Denna storf är hämtad ur en av sångerna i en musikal jag var med i för över 10 år sedan. Musikalen handlade om en vilsen människa som sökte sin väg i livet, något att tro på, något att följa. Strofen har snurrat i huvudet ett tag eller egentligen är det bara första halva strofen som snurrat för en fyr är inte bara till för att varna utan också visa vägen. När vågorna går höga och vilsenheten är stor står fyren tryggt för sjöfarare av alla slag ett landmärke dit de kan söka sig för att kunna vila tills stormen bedarrat.

Livet är som en seglats. Vi ska lära oss att segla och navigera efter det sjökort vi fått i vår hand. Ibland blåser stormar upp, vi kantrar eller går på grund men det finns fyrar efter vägen som varnar och vägleder. Frågorna är ibland många, man undrar om det är rätt sjökort man har i handen för något land i sikte finns inte man guppar ensam ute på ett stort hav. Ska man då hissa sina segel, luta sig tillbaka och låta vinden föra en dit den vill. Eller ska man ta ut en riktning och beslutsamt ta sig dit, oavsett om det var dit man skulle eller inte. Förr eller senare kommer land att siktas, man kommer upptäcka var man är och om man hamnat fel ta ut en ny riktning men denna gång med vetskapen var man kommer ifrån...

365 foton 2009 - Nr 29 Vattensamling

2009-08-23T15:12:00.002+02:00

"Bara en vattenpuss

vill jag vara

och spegla himlen".

(Dom Helder Camara)

En spegelbild uppstår när ljus faller in mot en reflekterande yta. Tänk att få vara en människa som får spegla och sprida det osynliga. Sprida ljus ut i en mörk värld, visa på det goda och vackra, ge kärlek och hopp. Ja, en spegel vill jag vara, en människa som speglar himlen.

365 foton 2009 - Nr 325 Saker med vingar

2009-08-10T21:48:00.003+02:00

"Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta"

Vad är lycka? Är det att vinna 1 miljon på lotto? Är det att vara framgångsrik med ett topp jobb? Är det att vara en kändis och hänga på varenda löpsedel?

Kanske för stunden känns det gott i själen, men är det inte som att flyga med lånade vingar. Så snart vi förlorar en vinge störtar vi handfallen mot marken febrilt viftande med det vi har kvar. Sedan ligger vi där och funderar vad var det som hände.

Att finna sin egen lycka i de små vardagliga sakerna är att känna en självkänsla i att jag är den jag är. Det hjälper mig upptäcka att jag har egna vingar att flyga med. Med dem kan jag flyga högt i mitt universum bland klara stjärnor och stormiga vindar där blixtarna viner om mina öron men vingarna är mina och de är förborgade i mitt inre och kan aldrig tas ifrån mig.

Skadas?! Ja, visst kan de ryka fjädrar men helt störtar vi inte. Vingarna dämpar fallet och lyckan att ha överlevt, över att vingarna bar mig igenom hjälper mig motsägelsefullt nog att våga ta klivet ut och flyga igen.

365 foton 2009 - Nr 346 Ledighet & semester

2009-08-10T21:22:00.004+02:00

Att vara ledig och ha semester handlar många gånger om att göra något helt annat än det man gör/har som sin huvudsakliga sysselsättning och då kanske främst som studerande eller yrkesarbetande. Mitt jobb innebär en rad osynliga men inte oviktiga saker. Med osynligt menar jag att när jag avslutat ett samtal finns inget bevis på att jag varit där mer än att jag och den andre vet att och vad som skett. Jag kan inte alltid lägga fram en bunt papper och säga det här har jag gjort idag. Jag kan inte titta på trådar som dragits, asfalts som lagts eller väggar som byggts, varvor som staplats. Nej, möten är osynliga de finns bara i mitt huvud.

Då är det skönt att komma hem från jobbet och skotta snö. Jag kan se att jag har flyttat detta härifrån och hit. Det är nog därför som jag kan ägna nästan halva semestern med att slipa, måla tapetsera och lägga golv i mitt sovrum och känna att semestern varit skön och vilsam. Det är nog därför jag med stor tillfredställelse kan öppna frysen och se resultatet av två veckors blåbärsplockning. Jag har gjort något helt annat än det jag till vardags gör, det är för mig ett sätt att ha semster och vila på.

365 foton 2009 - Nr 181 Minne från barndomen

2009-07-20T10:49:00.005+02:00

"Livet består av små stunder

som det är viktigt att kunna njuta av"

Jag minns min barndoms smultronställe. Ofta följde jag min älskade farfar på hans tur upp på vattenkullen och där växte dessa små röda söta bär. Nu är allt för mig ett minne blott men ett kärt minne. Nya smultronställen dyker upp och nya barndomsminnen skapas i relationen till dagens barn. Jag hoppas att mina kära syskonbarn kommer minnas sin morfar och smultronplockningen med samma kärlek och glädje som jag minns mina.

Smultron, sommar och gemenskap det är små stunder i livet att minnas och njuta av.

365 foton 2009 - Nr 295 Sångtext

2009-07-20T10:25:00.004+02:00

Idas Sommarvisa

Du ska inte tro det blir sommar
ifall inte nå´n sätter fart
på sommarn och gör lite somrigt,
då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar,
jag gör hela kohagen grön,
och nu så har sommaren kommit
för jag har just tagit bort snön.

Jag gör mycket vatten i bäcken
så där så det hoppar och far.
Jag gör fullt med svalor som flyger
och myggor som svalorna tar.
Jag gör löven nya på träden
och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen
för jag gör den alldeles skär.

Och smultron det gör jag åt barna
för det tycker jag dom ska få
och andra små roliga saker
som passar när barna är små.
Och jag gör så roliga ställen
där barna kan springa omkring,
då blir barna fulla med sommar
och bena blir fulla med spring.

(Text: Astrid Lindgren Musik: Georg Riedel)

I bästa "Så ska det låta" anda väljer jag smultron och barnahänder. I tredje versen kommer "och smultron gör jag åt barna".

Sommarlovs sången nummer 1!
Jag undrar om inte denna sång är en av de mest sjugna sångerna. Finns det en skolavslutning i de lägre åldrarna där denna sång inte sjungs?

365 foton 2009 - Nr 282 Siluett

2009-06-30T23:08:00.004+02:00

”Likt en lykta nedsänkt i tidernas mörker
står templet på kyrkbergets krön,
hem för Guds härlighets strålglans,
hem för vår längtan och bön.”
(Ur kantat vid kyrkoherdeinstallationen av kyrkoherde Hans Öberg)

Mot kvällshimlen står siluetten av den omisskännliga profilen av bygdens stolthet. En av de vackraste i Sverige sägs det. Den syns vida och många som har passerat på E4:an har sett denna mäktiga byggnad med sin speciella historia. Å´, att den liknar en lykta mörka kvällar är sant för det ser verkligen ut som en ljuslykta oavsett den är upplyst inifrån eller utifrån. Ett hopp i tillvaron när den känns mörk en ständig påminnelse om en förebedjande församling.

365 foton 2009 - Nr 191 Musikinstrument

2009-06-30T22:39:00.004+02:00

"Gråt inte

över rytmer

som tycks gå förlorade:

vindarnas

och vattnens,

trädens sus

och fåglarnas sång,

stjärnornas musik

och ljuden av människornas steg.

Det finns alltid en musiker

eller en poet,

ett helgon

eller en svagsint

som har fått i uppdrag av Gud

att fånga

de irrande rytmerna

som riskerar

att gå förlorade."

(Ur: Tusen skäl att leva. Av Dom Helder Camara)

Kreativitet - har du inget trumset? Bygg ditt eget!

Tag tre stolar med karm plus en att sitta på.
1 st bongotrumma
1 st tamburin
3 st små runda sittdynor
1 st trumma
1 st kastanjett eller två.
1 st triangel
1 st cymbal
Ett antal trumpinnar
1 st trumma till
1 st metallcirkel mellan två träplattor (vad det nu kan heta)

Placera allt på stolar eller golv och karmar sätt igång att spela. Ljud och toner kommer spridas. Musikglädje utan dess like. Under ett par veckor har jag glädjen att jobba med ett gäng tjejer som genom framför allt sång och musik gläder och förgyller tillvaron för äldre och yngre på olika sätt. I stunder av paus kan man ju roa sig på olika sätt, vara kreativ och skapa sin egen musik och sina egna musikinstrument. Man blir som bara glad av att se uppfinningsrikedomen.

365 foton 2009 - Nr 322 Vilda djur

2009-06-26T19:00:00.003+02:00

"Riskera mer än andra anser säkert.

Visa mer medkänsla än andra anser klokt.

Dröm mer än andra anser realistiskt.

Förvänta dig mer än andra anser möjligt".

Vilda djur tankarna går först till hotfulla djur vargar, tigrar och lejon. Men en även en fågel är vild, det vill säga inte fången, fri att flyga så högt och vart den vill. Denna svala hittade jag instängd i en gäststuga vid en grillplats jag lämnade dörren öppen för att släppa den fri men den valde att stanna.
Vad är det att vara vild i fångenskap? Vad är det att vara tam och ha frihet att röra sig fritt? Vad är det att vara vild i frihet?

I grunden är vi alla vilda oavsett om vi är växter, människor eller djur. Men vissa hamnar i krukor och andra i bur. Vi människor ska vårda och råda över markens växter och djur men hur ofta tar vi oss inte friheten och stänger in varandra i former och normer. I förväntningar om hur vi ska leva, där varje annorlundahet ska styras upp och passas in. Så mycket sorg och besvikelse det blir i en människas själ när annorlundaheten blir känslan av utanförskap.

Kanske är det så att de människor, som vill få alla som inte följer normen att passa in i den, i själva verket är rädda. Rädda för att möta nya tankar som leder till att de upptäcker nya sidor hos sig själv. Å´, när nya sidor upptäcks så blir det ett hot för då kanske även de går utanför normen. En människa ska vara vild och fri, varken fånga sig själv eller andra. Vi är fria att göra de val vi vill, att stanna i det som är eller gå nya vägar. Så länge vi lyssnar inåt på vad som känns rätt i mitt liv så kan det aldrig bli fel men priset kan bli ensamhet. För det krävs mod att gå sin egen väg och alla är inte så modiga.

All min respekt för alla modiga, vilda människor som vågar lyssna till sitt inre och gå sina egna vägar. Ni är fantastiska fortsätt vårda om er vilda själ.

365 foton 2009 - Nr 26 Stor tilldragelse

2009-06-26T15:58:00.003+02:00

"Må Guds gode Ande leda dig på alla dina vägar."

Förr i tiden var konfirmationen kanske än mer tydligare en milstolpe i livet. De klev in i vuxenlivet på ett tydligare sätt. Fortfarande är konfirmationen en stor tilldragelse åtminstone för oss som arbetar i kyrkan, det är bland de viktigaste vi gör.

Det är stort att under ett år få följa våra ungdomar och ta del av deras liv och tankar. Det är stort att se vad som faktiskt landar i dem. Det är stort se att de får med sig känslan av att vara kravlöst älskad och att de är fantastiska som de är. Det är stort att få lägga handen på en konfirmands huvud och be om att Gud ska vara med och beskydda dem. Det är bland det finaste vi kan göra, särskilt idag då kraven, vägvalen och vilsenheten är större än någonsin.

365 foton 2009 - Nr 234 Plats för bön

2009-06-26T14:51:00.003+02:00

"Du finns överallt, Gud.

Toll och med inne im ig själv.

Jag behöver inte leta efter dig.

Allt jag beöver göra

är att sitta stilla ett tag och lyssna.

Du finns där.

Om jag är tyst så kanske jag hör dig.

Jag lyssnar innåt.

Jag lyssnar till dig, Gud."

(Ur: Bönboken tradition och liv)

Särskilda platser för bön hjälper oss att lämna alla måsten och koncentrera oss på att lyssna. Lyssna inåt, lyssna uppåt, lyssna på det viktiga på det mest ohörbara. Mitt förstånd vill också vara med men jag har fått lära mig att ibland måste förståndet lära sig tiga. För jag har lärt mig att även om det sunda förnuftet säger att: "Nej det går aldrig, det kan inte fungera!" Kan jag aldrig komma ifrån mitt uppdrag i världen.

Jag kan ta omvägar i livet men målet är visst detsamma ändå har jag upptäckt. När livet ställer mig inför situationer där förståndet säger: Stopp! Det här har du aldrig gjort! Det här kan du inte! Så handlar jag ändå och det fungerar, jag hör mig säga saker som inte är mina ord. Jag ser mig göra saker som inte är mina handlingar. Efteråt ser jag att det blev gott!

Jag älskar tystnaden då får jag möjlighet att hinna ifatt mig själv, då får jag möjlighet att höra Guds tilltal, finna min väg i livet. Min önskan är att fler skulle våga möta tystnaden, sig själv och ...

365 foton 2009 - Nr 299 Vår

2009-06-26T14:30:00.004+02:00

"Vår är inom tempererat klimat en av de fyra årstiderna,

som på norra halvklotet enligt årets kalenderindelning

brukar omfatta månaderna mars, april och maj"
(Wikipedia)

När vi pratar om våren är det krokusar, vitsippor, grönskande natur och dammiga vägar som många tänker på. Det är ju inte konstigt det är ju så många upplever våren framförallt i de sydligare delarna i vårt avlånga land. När jag tänker på våren är det takdropp, blidväder och snö som rasar från taken och kanske en knopp invid husväggen och så där i slutet av maj blir det en explosion av grönska och så är sommaren här. En del pratar om fem årstider och pratar om vårvintern en fantastisk tid på året när vi väntar på att livet ska åtvända men låter sig dröja ett tag men ljuset och värmen kämpar på. Detta ger hopp.

365 foton 2009 - Nr 340 Två

2009-06-25T23:33:00.008+02:00

Till en avskedsfest för en missionär kom en gammal, gammal man för att delta i festen men också ge sin gåva. Gåvan bestod av två kokosnötter. Men missionären visste att mannen var fattig, så han blev mycket rörd. Han sa: "Min vän, jag kan inte fatta att du gått hela denna långa väg för att ge mig denna gåva". Den gamle mannen svarade: "Lång väg del av gåvan".

Ibland kan vi titta på andras gåvor som ges generöst och i överflöd och ens egen gåva känns ringa och torftig. Men ibland ges gåvor för gåvans skull med en önskan om att köpa sig sin position eller vänskap. Men hur ofta händer det inte att vi får ta emot en gåva till sitt värde ringa men med ett affektionsvärde som är högt. Det är en tanke djup därbakom. Någon har lagt ner sin kärlek och själ i den. Någon som tagit sina sista ören för att kunna köpa/skänka just detta till dig av kärlek. Vår kunskap om detta gör gåvan så mycket mer värdefull.

365 foton 2009 - Nr 122 Flicka

2009-06-25T23:11:00.003+02:00

"Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud,

bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud,

Låt oss aldrig bli så stora, att vi inte ser de små,

larven som kryper och myran som stretar

och barn som lär sig gå, Nej!

Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud,

bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud."

(Text: E Rundqvist)

Att vara barn måste vara som att ständigt vara på en upptäcksresa. Deras ständiga utveckling ger dem nya kunskaper och insikter. Jag älskar närvaron av dessa små människor för att få ta del av världen och livet genom deras ögon. Nu är jag ju redan innan fullt upptagen av att själv upptäcka, känna och dofta på världen men barnen ger mig ytterligare perspektiv. Må jag alltid få ha ett uppväxande släkte i min närhet, må jag alltid få behålla detta perspektiv att ständigt se alla under som sker i världen.

För mig är det en häftig tanke att ett frö kan rymma ett träd, att en människa kan bli till. Jag förundras att tankar kan bli ord som kan sägas och uttryckas. Jag förundras att andra kan ta till sig och förstå det jag vill förmedla. Livet är förunderligt!

365 foton 2009 - Nr 103 Blommor

2009-06-23T22:06:00.004+02:00

"Gud gav oss minnen

så att vi kan njuta av junirosor

när det är december i våra liv."

(James M Barrie)

Junirosor ger hopp i våra liv. Vetskapen om det positiva och glädjefulla gör smärtan lättare att uthärda. När livet känns som mörkast och sorgerna och bekymren hopar sig en efter annan får vi bära minnet om att somrar har kommit gång efter annan. Livet är en räcka hopp och kärlek, sorg och bekymmer, hopp och glädje, sorg och bekymmer, hopp... I det hoppet att det ska blomma igen får vi leva även om det många gånger ser tröstlöst ut när det verkar som att vintern blir extra lång och mörk ett år.

Trots att jag många gånger skulle vilja vara utan en del av den oro, motgång och sorg som möter mig är jag ändå så tacksam för dem. Den hjälper mig att uppskatta det som ändå är värdefullt och viktigt, de små sakerna som annars ter sig betydelselösa blir dyrbara. Jag försöker bära med mig dessa positiva erfarenheter men jag säger inte att jag alltid lyckas men det går ibland och när det går så blir det lite lättare att se något annat positivt och snart blommar junirosorna i mitt liv igen.

---------
Jag vet, det är prästkragar men här blommar inga junirosor (förutom maskrosor då) men minnet av mina prästkragar kommer att vara länge, länge.

365 foton 2009 - Nr 106 Mat underbart Mat!

2009-06-23T21:24:00.005+02:00

"Under en middag

betyder det inte så mycket vad som står på bordet

utan vilka det är som sitter på stolarna."

Finns det matgladare varelser än hundar? Ständigt lycklig att få äta och slänger sig över maten. Personligen tycker jag att ätandet är ett nödvändigt ont och önskar att jag kunde slippa. Förmånga är väl de ensamma middagarna vid köksbordet som får mig att tappa lusten för både matlagning och ätandet av densamma. Har ofta svårt att förstå glädjen över denna livsnödvändighet och frusteras att bristen av maten ändå får mig att tappa humör, koncentration och liknande. Det var bättre när jag kunde leva av luft men visst är väl välmåendet till sin fördel med mat i magen.

Jag kan verkligen inte instämma i att det kan vara underbart med mat även om jag gärna äter i trevligt sällskap, då är det både gott och lite lustfyllt med mat. Det värsta är att jag inte är ensam att känna så här och ändå sitter vi ensamma i var våra kök och äter våra smaklösa och trista middagar. Tacksam att jag ändå har ett par sammanhang av middagsgemenskap med andra.

Ack, underbara och ångestfyllda mat som livet så ofta kretsar kring. "Mat! Halleluja! Amen!"

365 foton 2009 - Nr 41 Hundar

2009-06-23T21:04:00.004+02:00

"Hunden är människans bästa vän"

Forskning visar att hundar är bra till mycket och inte bara ett trevligt sällskap. De bidrar till bättre kondition, lägre blodtryck, de minskar tendenser till depreissioner och ökar våra sociala kontaktytor. Barn som växer upp med hund utvecklar bättre kommunikation till andra, är bättre på ta ansvar och klarar livets kriser på ett bättre sätt. Detta och mycket mer gör hunden till en hälsobringare. Attans att jag inte vill ha djur mer än till låns för en promenad. Men jag har hört att trädgådar är hälsobringande också så lite hälsosamt i livet har jag trots allt. Det utltimata är väl trädgårdsfantasten med hund men man kan ju inte få allt här i livet.

365 foton 2009 - Nr 138 Handarbete, slöjd, hantverk

2009-06-21T00:05:00.003+02:00

"-Här får du en filt. Den ska du ha när du sover så du inte fryser!" (Yngsta systerdottern på snart fyra år, gav mig en present)

Vilken omtanke! Å, visst känns det härligt med en hemtovad filt i ull . Tyvärr räcker den väl bara till att värma ena foten så filten har fått bli en duk men den måste ligga på nattduksbordet. Trots dess ringa storlek blir jag varm i hjärtat av att se den för den påminner om en älskad och älskande systerdotter. Att se den varje kväll innan jag somnar kanske räcker för att jag inte ska frysa allt för mycket när jag sover.

365 foton 2009 - Nr 315 Tänder

2009-06-19T22:35:00.004+02:00

"Min tand är lös, åh min tand är lös

och när jag tappat den, är jag en gammal tös"

Vilken storhet det är när den första tanden är tappad och till hösten börjar skolan. Allt är tecken på att tiden går och att de nu börjar bli stora. Det var ju nyss de var små och tandlösa och storheten fanns i att den första tanden kom. Nu ligger den i att den första tanden är tappad. Tänk livet är fyllt av milstolpar och på något sätt följer de oss genom livet även om det blir glesare med åren.

Jag minns när min första tand blev lös, vilken panik det blev det gjorde ont och inte visste jag vad det handlade om heller. Det var på fruktstunden på förskolan jag bet i ett äpple. "Aj!" Tårar. När allt var över fick vi bestämma middag, blåbärsgröten eller klappgröten hörde till favoriterna vill jag minnas.

Glad midsommar!

2009-06-19T01:29:00.004+02:00

Tack Gud, för vita nätter

med hemligheter och löfte.

Tack för frihet i skog och

mark med svala tysta stigar

där kroppen stärks, där själen vilar,

där din närhet anas, du vår skapare

(Ur: bönboken tradition och liv)

I midsommarnattens ljus sökte jag mig ut och fotograferade min härliga prästkrageäng. Å´, med dessa blommor vill jag önska alla bloggläsare och vänner en riktigt fin och trevlig midsommar helg.

365 foton 2009 - Nr 232 Fotograf

2009-06-19T00:14:00.004+02:00

-Nej, simma inte ut ur bild!

Tittar man noga ser man svanen som är i fokus och det ser ut som om den är på väg ut ur bilden. Ibland hamnar vi utanför ramarna i föhållande till resten av omgivningen. Vi delar helt enkelt inte fokus med resten av omgivningen. Men när resten av världen ropar "Nej! Simma inte ut ur bilden!" är det lätt att vända och simma in igen. Men bara för att jag är ensam om att fokusera på något annat eller inte delar en allmän åsikt behöver jag inte ha fel för den skull. Jag ser det ju bara ur mitt perspektiv och det är ju lika rätt som något annat men bara annorlunda. Så fortsätt simma ut ur era bilder, upptäck nya världar och om fotografen(omgivningen) vågar byta vinkel kanske de upptäcker något nytt och som även berikar deras eget liv på något sätt.

365 foton 2009 - Nr 237 Porträtt

2009-06-18T23:14:00.003+02:00

"Jag är ett konstverk

och det är signaturen som gör mig värdefull."

Enligt Wikipedia är ett porträtt, en avbildning av en bestämd människa genom att återge dennas individuella drag. Jag tänker mig att vi alla är levande porträtt av den som skapat oss. I var och en av oss finns olika drag som förmedlar vår skapares storhet, kärlek och omsorg på olika sätt. I denna person har kärleken, värmen och glädjen blivit personifierad, jag tror att jag lyckas förmedla det i denna bild. Hur som helst en underbar och värdefull människa precis på samma sätt som du och jag som fått våra särskilda drag för att göra helheten mera hel.

365 foton 2009 - Nr 121 Spöken eller troll

2009-06-18T22:53:00.003+02:00

"När trollmor har lagt de elva små trollen

och bundit fast dom i svansen,

då sjunger hon sakta för elva små trollen,

de vackraste ord hon känner.

Ho aj aj aj aj buff! Ho aj aj aj aj buff!

Ho aj aj aj aj buff buff! Ho aj aj aj aj buff!"

Av: Margit Holmberg

Vilka är de vackraste ord jag känner? Vilka sånger skulle jag sjunga för mina små om jag hade några? Vad skulle jag vilja förmedla till dem från barnsben för att bära med sig genom hela livet?

Ja, jag skulle nog välja sånger som "Du vet väl om att du är värdefull". Sånger som förmedlar att de är burna och älskade precis som de är. Det är ju det vi vill att alla människor ska få med sig genom livet och ju förr dess bättre, för det tar tid att landa i sin egen självkänsla att man duger till något, att man är värd att älskas utan prestation tillbaka. Ja, det är nog det jag skulle vilja sjunga för mina små.

För att höra "Du är älskad, du är fantastisk, du är viktig och värdfull" är nog de vackraste ord jag känner.

365 foton 2009 - Nr 264 Lantlig

2009-06-11T22:56:00.003+02:00

– Du är en ko Mamma Mu, sa kråkan.

Kor. Gungar. Inte.
– Nej just det, sa Mamma Mu.

Det är väl synd om kor som aldrig får gunga.
– Synd! ropade Kråkan.

Krax! Kor går omkring och betar.

Och så ligger dom och tuggar och glor.

Och så går dom in och blir mjölkade.

Det är dom nöjda med.
– Inte jag, sa Mamma Mu.

Man behöver inte jämt stå och tugga och glo,
bara för att man är en ko.

(Ur Mamma Mu gungar av Jujja och Tomas Wieslander)

Lantligt, är fridfullhet och enkelhet. På något sätt är landet för mig förknippat med närvaron av kor. Kor som betar, tuggar och glor jag vill inte vara nära dem egentligen, men jag tycker om att titta på dem på avstånd. Tack bönder för allt ert arbete som ni lägger ner, ni gör ett fantastiskt jobb. Tack för att ni bidrar till känlsan av bo på landet för det är livet!

365 foton 2009 - Nr 301 Kyrktorn

2009-06-11T22:18:00.004+02:00

"En trygg vik, som erbjuder skydd för den hårda vinden!

När det blåser så finns du där"

Det finns många mäktiga katedraler att häpnas och fascineras över, fyllda med guld och glans och mycket marmor. Men det är ändå denna lilla vita träkyrka som tilltalar mig mest.

Kyrkan som står mitt i vårt samhälle, i våra liv påminner om Guds närvaro i min vardag och i mitt liv. Den står på en stadig grund och vinden kan inte rubba den. Varje gång jag går in där slås jag av känslan av tillhörighet och att höra hemma här. Den är inte särskilt märkvärdig på något sätt men den omfamnar mig med värme och trygghet. Det är något jag inte kan sätta ord på det andas en närvaro och frid jag sällan upplever. Här får jag hämta ny kraft till att orka med den stormande vardagen och påminnas om Guds ständiga närvaro i mitt liv. Ibland är det så lätt att glömma.

365 foton 2009 - Nr 212 Orange

2009-06-03T22:33:00.003+02:00

"Lilja brandgul - jag vill ej veta mera".

(Blomsterspråket)

Jag vill inte veta mera om fiendskap och ovänskap där människor får ära och glans på någon annans bekostnad. Jag vill inte veta mera om männsikor som trampar på dem som redan är liten och ingen ser, vars röst ingen hör och lyssnar på. Jag vill inte veta mera om en värld i kris och girighet som oskyldigt drabbar alla och envar.

Känns det verkligen lätt att somna om kvällen när man innerst inne vet att idag har trampat på någon själ, idag har jag grusat någons tillvaro.Kanske behövs det för oss västerlänningar i välfärdens landskap en tankeställare hur vi lever. Jag kan bara hoppas att det gör oss ödmjukare och generösare mot dem som inte har det lika bra som vi. Att vi lär oss uppskatta det lilla och se varje människa som en unik och värdefull individ oavsett hur de är och hur de ser ut, var och hur de lever.

365 foton 2009 - Nr 202 Nummer

2009-06-03T21:52:00.003+02:00

"Hur långt du än reser kan du aldrig resa ifrån dig själv".

Efter järnvägen finns dessa kilometer skyltar. De "anger avståndet från en viss punkt, oftast banans utgångsstation". Frågan för en oinvigd blir vilken av alla stationer hänvisar den till? Finns det en utgånsstation för alla?

Alla kommer vi någonstans ifrån och alla färdas vi genom livet på olika sätt och olika fort. Ibland råkar vi ut för saker som ger oss törnar och det kan få oss att välja att byta spår mot ett annat håll, långt från det som skadade vår själ. Vi flyr och tror att det blir bättre ju längre bort vi kommer från vår utgångsstation från den plats som vi egentligen älskar och där dem vi håller kär finns, men också långt från det som skadar vår själ.

Att lämna är smärtsamt och att stanna kvar är smärtsamt men på olika vis. Jag har aldrig trott på flykt som en lösning av en smärtsam situation för om jag flyr kommer jag alltid fly och bli en rastlös person. Att bryta upp och lämna ska göras när livet känns gott när man är redo för nästa steg i sin personliga utveckling eller när man gjort vad man kunnat för att förändra. För oavsett var jag befinner mig så bär jag med mig min själ och smärtan över vad livet gjort mig. Jag menar inte att man till varje pris ska stanna i det som inte känns bra men att i varje motgång stor eller liten omedelbart fly gör inte saken bättre.

Välkommen hem till dig själv och dem som håller dig kär!

365 foton 2009 - Nr 20 Hembakat

2009-06-03T20:59:00.004+02:00

"Det ska va' gôtt å leva, annars kan det kvitta.

Fint å leva, annars kan det kvitta.

Lätt å leva, annars kan det kvitta

Spring inte runt och vela, då sabbar du det hela.

Spring inte runt och veva, det ska va' gôtt, gôtt, gôtt, gôtt å leva! "

(Text: Claes Eriksson, Galenskaparna)

Små enkla ting gör livet så mycket mer värdefullt. En stilla stund på en sten blickandes ut mot horisonten. En stund på en äng blickandes mot himlen och man ser molnen glida förbi. En promenad i vårsolen som värmer och man hör fåglarna spela allt sådant fyller mig med glädje och förtjusning. För mig är det också en vardagslyx att äta mitt eget hembakta bröd. Det ger så mycket mer än mättnad i magen.

De stora och glamorösa byggnaderna är häftiga att se men det ger också en känsla av tomhet och opersonlighet. En läcker bakelse på konditoriet kan vara så smaklös och trist inuti. Att sätta sig på sin egen bro, med sitt eget hembakta bröd och en kopp te eller kaffe för ett möte med sig själv kan göra livet så mycket mer rikare och värdefullare än det mest fashionabla i världen.

365 foton 2009 - Nr 56 Moln

2009-06-02T23:27:00.004+02:00

"Döm oss inte till ensamhet mitt i vår gemenskap.

Låt oss finna gemenskap i ensamheten".

Dom Helder Camara

Blåtimmen möter vi mellan solens nedgång och nattens inträndande. Det sägs att bland sjömännen ansågs blåtimmen infalla när det var så ljust att de inte såg andra fartygs lanternor och såg pass mörkt att de inte såg dess skrov.

Vissa människor sägs vara tapetblommor de finns där men ingen lägger märke till medan ytterligare andra är clowner deras sanna jag gömmer sig i centrum av uppmärksamheten. Kanske finns det ytterligare andra människor som seglar i blåtimmen, det kommer och går lika snabbt som de kom och ingen har ens märkt det.

Nu må natten vara kort och det aldrig blir riktigt, riktigt mörkt. Må sommarnattens ljus hjälpa oss att se och upptäcka oss själva och varandra som de människor vi är skapta att vara. Må vi utifrån det finna en öppen och tillåtande gemenskap som andas acceptans för alla våra olikheter.

365 foton 2009 - Nr 119 Samling

2009-05-31T22:22:00.003+02:00

"Om det inte fanns något mörker,

hur skulle vi då kunna glädjas åt solen".

En samling emaljerade föremål, det såg så vackert ut där de stod på baksidan av sjöboden och fungerade som badrum. Det kändes enkelt och tilltalande, men jag vet att jag föredrar ett badrum med väggar, golv och tak och varmvatten i kranen. På det sättet är jag bekväm av mig men några dagar går väl an då uppskattar jag det jag har mer. Det gör mig ödmjuk inför dem som har det som vardag. Ja, inför dem som inte ens får sitt vatten i en kran.

Frånvaron av något visar vad det betyder. På samma sätt, som ett primitivt badrum får mig att uppskatta den varma duschen än mer, uppskattar jag våren efter en mörk vinter. Jag uppskattar sommaren efter tider med kyla och mycket kläder. Efter en sommar av olidlig värme uppskattar jag hösten och den klara luften. Efter regn höstrusk uppskattar jag vintern och den vita snön. Variationerna gör allting så mycket mer värdefullt.

365 foton 2009 - Nr 233 Rosa

2009-05-31T21:26:00.005+02:00

"Rosa (italienska, adjektivisering av ros), även skär (svenska, ”ren”), färg, ljus variant av röd. Rosa står som symbol för kärlek och ömhet, inte lika passionerat som rött".

(Wikipedia)

Inte för att jag går omkring på rosa moln precis men dessa små blommor bildar rosa moln i min trädgård. I all sin enkelhet lyser de upp tillvaron på samma sätt som ett mentalt rosa moln.